Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Från gamla tider i Riga. Vid säll skapet Gesellschaft fir Geschichte und Altherthumskunde der Östsceprovinzen zu Riga sammanträde den 5 December sistlidet år afgaf bland andra dr von Haffner meddelanden öfver resultaterna af flerfaldiga besök i det i Riga befintliga krigsguvernörsarkivet. Han riktade sällskapets samlingar genom att öfverlemna åtskilliga autorafer. Dessutom meddelade dr von Haffner fölande notiser: År 1799 erhöll krigsguvernören en befallning att förbjuda valsen, emedan den är oanständig. — Ett eget intresse väckte ett meddelande af aktstycken rörande en köpman Trompowsky i Riga. Melchior Trompowsky var år 1500 kejserlig romersk konsul och egde ett hus vid Stora Slottsgatan, der för närvarande Hötel du Nord befinner sig. Generallöjtnant furst Galitzin, kommendör för ett i Riga stationeradt regemente, hade, emedan han icke var nöjd med det åt 10 man soldater såsom qvarter af husvärden anvisade bottenrummet, skickat 10 trumslagare i konsul Trompowskys våning, hvilka hade tagit plats på stolar i boningsrummet och oupphörligen trummat. Den andra af Trompowskys klagoskrifter till krigsguvernören förevisades sällskapet; i skriften, som var affattad på ryska och tyska tillbakavisas åtskilliga af Galitzins förklaringar såsom osanna. Detta aktstycke bär datum af den 20 Februari 1800; den första hade inlemnats den 14 Februari. Redan den 21 Mars 1800 kom utslag i saken från Petersburg och öfverlemnades till magistraten den 25 Mars. Det har följande lydelse: Då Trompowsky i sin klagan på ett osannt sätt har anfört, att hans nervösa fru af förskräckelse i förtid nedkommit och dött, då en närmare undersökning vid handen gifvit, att frun lefver och är frisk, och alldeles icke varit sjuk, äfvensom barnen befinna sig vid helsa, ehuru det omnämnda trummandet verkligen egt i huset rum, så finner H. K. M. nödigt befalla, att nämnde Trompowsky r hans obevista klagomål mot furst Gali zin, sättes på en månad i fängelse enligt lifländsk rätt. Det framgår föröfrigt ur det sista aktst ycket, att furst Galitzin framställt saken så, som skulle han sjelf endast erhållit ett rum till qvarter och att ban hade låtit trumma i detta rum. I ett nummer af Rigasche Zeitung för April 1800 finnes för öfrigt meddeladt om Galitzins afskedande från kommandot, för det af honom i nämnda sak föröfvade sjelfsvåld, äfvensom att verkligen ett af Irompowskys barn dött af förskräckelse. — En missförstådd kompositör infann sig en dag hos maöstro Rossini och anhöllatt han skulle få föredraga någon af sina kompositioner nför den ryktbare mästaren. Rossini mottog honom mycket vänligt och bad hon gripa verket an. Vår kompositör, långhårig och mager som Sebastian Bach, sätter sig vid pianot, dunkar och lunkar, anslår en och annan tangent med näsan, pearbetar ifrigt pedalen och slutar alldeles utnattad. Hvad är det? frågade Rossini. Det är en sorgmarsch, som jag komponerat vid Meyerbeers död. Hvad tycker ni om den, maestro? Inte illa. Men nog hade det varit bättre om i hade dött och Meyerbeer fått komponera sorgnusiken. — 0