Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 2

rr OA rd sernsr tners artnr faran NNRrRN RR RTR RARE 555 FAO RANNRRARINNEN ThameroU) Berättelse från Nordamerika. Af författarinnan till Palatser och Fängelser, Zigecarens testamente m. fl. (Öfversättning från engelskan.) Som hon steg ut på den stenlagda terrassen, kommo dryckeskamraterna ur matsalen, sågo henne och ämnade följa henne; men de stannade vid åsynen af två stora vagnar, som otydligt aftecknade sig mot den dunkla bakgrunden af träd och buskar, framför trappan, uppför hvilken flera personer långsamt stego. Thamerou sprang fram emot dem med ett glädjerop, omfamnade häftigt en af de ankommande och ilade tillbaka till sin make. Det är den hvita engeln! ropade hon; den sköna — sköna... Hon stammade af glädje och afbröt sig genast, ty i detta ögonblick inträdde Varnham i förstugan, med Mary D.rwent vid handen. De atföljdes af en ung man vid hvars arm stödde sig ett vackert fruntimmer, och efter dem kom en gammal fru som såg halft förskräckt ut öfver att hafva blifvit införd i ett så praktfullt och storartadt slott. Butler betraktade de inträdande, stum at förvåning, ty han igenkände dem alla endast alltför väl. Slutligen utbröt dock hans vrede i ord och han gick med blossande ansigte och osäkra steg emot det unga paret. Edward Clark, sade han, och ni, Jane Dervwent, jag vet ej hvad som fört er hit eller huru ni kommit öfver Vesterhafvet; men tillåt mig säga er att detta hus är mitt och att här emottagas inga andra gäster än dem jag inbjudit. 4) Be A B ir 23-18 15—18, 20. 21, 23—21 58, 40—43, 45, 47—50, 52—33.