Aftonbladet – 7 mars 1868, sida 2

Innan Clark hann svara, trädde Varnham fram, med Mary vid sin sida och ställde sig midtemot Butler. Ni misstager er, sade han lugnt; detta hus tillhör grefvinnan af Granbys dotter; ni kan ej vara herre här. Butler utbrast i ett gäckande skratt och vinkade åt Thamerou att komma närmare Det har tillhört grefvinnan af Granbys dotter, sade han; men min slafvinna hi kan säga er att det nu är mitt, och dessa herrar kunna intyga att hon af egen fri vilja öfverlemnat det at mig. Verkligen!, sade Varnham med en medlidsam blick på Thamerot; men hon läre ej kunna gifva något stöd åt edra anspråk här. Detta unga fruntimmer vid min sida är grefvinnan af Granbys dotter, föddihennes lagliga och enda äktenskap; er hustru har ingen annan rätt till Ashton än såsom den unga grefvinnans halfsyster. Mary räckte härvid handen åt Thamerot med en blick af ödmjukhet och ömhet, son om hon velat bedja om förlåtelse för det hor var deras gemensamma moders äldsta dotte och lagliga arfvinge. Thamerou mottog ej den erbjudna handen utan smög sig blott närmare Butler; hon förstod icke fullkomligt hvad som föregick. Ater skrattade Butler men hest och osäkert. Och ni vill att jag skall tro detta? sade an. Icke utan bevis,, svarade Varnham; er ar er,, tillade han vändande sig till de talrika tjenarne, som nu samlat sig i förstugan, skall hemta hit hushållerska, såvida hon ännu lefver. En gammal qvinna, med silfverhvitt hå upplagdt under en stor stärkt mössa, leddes nu in i förstugan. Hon lade handen öfve ögonen och började med orolig uppsyn betrakta Varnham. Fru Mason! sade han. Hon kände genast igen hans röst; henne: hand sjönk och ögonen fylldes af tårar. bh Min husbonde — min husbonde, snyftad (ON