Aftonbladet – 6 mars 1868, sida 2

— Från Lappmarken. I NorrbottensPosten skrifves den 22 Febr. från Piteå: För någon tid sedan reste löjtnant Widmark härigenom på väg till Piteå Lappmark. Ändamålet med denna ans resa var att i Arvidsjaur och Arjeploug söka öfverenskomma med lappar om transport af ett större spanmålsparti, med ren från Norge och hit ned. Dessutom hoppades han ock få sammanträffa med en från Bodö utskickad norrman, som skulle taga notis om fjelltraktens beskaffenhet samt om möjligheten af dess befarande på de föreslagna vägsträckningarne, — I Arjeploug möttes verklien den resande norrfaennen och hr Widmark. )en förre hade på väg hemifrån pasåerat linien Kraddäs—Uddjaur—Konikjock. Största afståndet emellan tvenne obebodda platser, d. v. s. sjelfva fjellet, lärer han kafva tillryggalagt på en dag. — Denna sträcka hade varit nästan alldeles fri från snö, täckt endast af en hård isskorpa, på hvilken man kunde vandra utan skidor. Färden skildrades såsom ingalunda förenad med alltför stora svårigheter. Återvägen ämnade norrmannen taga öfver Sildutädna. Nedanstående uppgifter meddelades af honom. Bland bytesvaror, som skulle i främsta rummet komma att omsättas samt företrädesvis förtjente uppmärksamhet, nämndes af svenska alster tinnstäf och smör, af norska fisk och spanmål. Hvad tunnstäf angår, betalades dylik af björk högst. Något mindre värderades den af tall, dock nog högt för att öfverstiga det pris, som i närvarande tider kan erhållas för våra skogsprodukter. Tallstäf till en tunna betingade i Norge 2 specie, björkstäf 50 procent högre. Med särdeles nöje finner man att norrmännen redan tagit ett så vigtigt steg, som att föranstalta denna preliminära undersökning af vägförbindelsen, Ännu mera bör det glädja våra nybyggare, att priserna på en lättåtkomlig vara i nabolandet äro så höga. Vi hoppas att de ej skola underlåta att begagna sig deraf.