Aftonbladet – 6 mars 1868, sida 1

mgifvit henne. Dessa gäster betraktade enne ungefär som ett vackert vildt djur ur kogen, och lade intet band på sin munteret, och följande sin värds exempel, ropade le åt henne att fylla deras bägare och gjorde anska obesvärade anmärkningar öfver henes utseende, utan att fråga efter om de såade henne eller ej. Ingen trälinna inom hennes faders stam unde hafva blifvit behandlad med gröfre örakt än denna ädla unga qvinna denna afon måste lida. Slutligen, harmsen och djupt ärad, hon visste knappt huru eller hvarföre, rände hön sig ifrån dem med brännande kinler och tårfyllda ögon och lemnade rummet. Då Butler, upphettad af vin och segerglädje, opade åt henne att komma tillbaka, lydde won honom icke, och svarade till och med utt hon ej ville det. Drinkarne vid bordet vörjade skrika och skratta och göra narr af in värd. t Vid Jupiter! sade en, hon går sin väg, tolt som en dröttning; hon blir ej så lätt utt tämja, Butler!b Sådan stolt blick hon kastade på oss! ade en annan i det han tömde sitt glas; den der vackra fölungen blir svår att köra UR Blir hon? sade Butler, hes af raseri; nej, qväll har hon gifvit mig piskan i handen: i skall få se huru jag nyttjar den. De stego alla upp och raglade från bordet ch ut i förstugan. Drifven af vanans makt, hade Thamerou ;ippnat porten och gick ut i den svala aftonuften. Hon kunde ej andas derinne; henneg tolta själ uppreste sig mot det förakt henes mans gäster visat henne, men det föll wenne ej ett ögonblick in att tadla honom; let var ju så naturligt att vara hans slafvinna. (Forts.)