Aftonbladet – 6 mars 1868, sida 1

jenare och då Thamerou satte foten på trökeln, helsades hon af ett tjog röster som errskarinna på Ashton Hall. ande dag återvände Butler till Lonon för att vidtaga nödiga mått och steg ör att på sig öfverflytta sin hustrus egenlom. I tre vecko vandrade Thamerot utan o eller rast omkring i de höga salarne i sitt ya hem, der hon återfann sina skogars enamhet utan deras frihet. Hon var som en ild fågel och flydde skygg för sina egna jenare då de kommo för att mottaga henes befallningar. Huru ofta, under denna , längtade hon ej efter sitt fordna hem rid Senecasjöns skogiga strand! Slutligen aterkom Butler, i sällskap med tt par lagkarlar af lägsta klass, jemte nåä andra unga män, äfventyr are af uslaste ag, som han öfvertygade Thamerot, voro dvändiga vittnen till den handling hon var . angelägen att underteckna. Dessa män, om komriit mera af nyfikenhet att få se n indianska grefvinnan, än af något annat äl, voro församlade i biblioteket, hvars leknade draperier och förgyllningar visade utt det länge stått öde. Thameron, i sin oskuld och oerfarenhet, nottog sin mans gäster med äkta indiansk sästfrihet. Hon var glad och tacksam för let tillfälle som gafs henne att vovisa Buter sin kärlek genom att göra uonom till en stor höfding bland hans eget folk. Det fideikommiss, som tillhörde namnet Granby, var högst obetydligt, och Thamerou visste ej att hon genom det penndrag hon så längtade att få göra, beröfvade sin rang allt hvad som tillhörde den, och öfverlemnade en furstlig egendom i en slösande ifventyrares händer. Det var en vacker syn när denna trohjertade unga qvinna inträdde i rummet, i sin