Aftonbladet – 6 mars 1868, sida 1

het sett ned på detta herresäte, utan att inska sig ; något mera. Och är då allt detta mitt? Mitt eget, som jag kan göra med hvad jag behagar ? ågade Thamerotu och vände sina strålande ögon från landskapet till Butlers ansigte, den der vackra byn, den gamla kyrkan och allt, allt Jan, svarade han, du är herrskarinna ir; allting tillhör dig. Icke sa, invände Thamerot. IHvad är Thamerou utan sin make? Det är hans, alltsammans — Thamerot behöfver ingenting annat än hans kärlek. Men ord kunna ej öfverflytta egendom från den ena till den andra; dertill fordras pergament och sigiller och underteckning af namn — Men i det der stora huset måste finnas fullt upp med sigiller och pergament, och ofvad vare den store anden, Thamerou kan skrifva, och skrifva väl, som Catharine, lennes moder. TFhamerou skall ej komma den hvite krigaren att blygas i sitt nya hem — han skall blifva en stor höfding bland detta stolta folk. Och du gör detta frivilligt? sade Butler med en glans i ögat, hvilken till och med hans tillitsfulla hustru lärt att frukta. Det kan lätt ske; fideikommisset är dessutom mer än tillräckligt för hvarje qvinnas behof. Det öfriga.. Låt oss föra fort, så att vi snart kunna finna pergamentet och sigillerna, sade Thamerou, angelägen att fa offra sina rikedomar. Butler tillsade kusken att köra fortare och vagnen med dess förridare — ty Butler reste som en furste — ilade uppför backen och stannade snart framför slottet. Porten sprang upp; i försalen stod en hop bugande