Aftonbladet – 5 mars 1868, sida 2

brandkåren att med sina sprutor vara på ället blott några minuter sedan husets eget folk börjat söka släcka elden, och sålunda qväfva den strax i sin början. Från Söndfjord skrifver den 20 Febr. en korrespondent till Aftenblac I dessa dagar återvända våra sillfiskare, båt efter bat, hem, så godt som alla, tyvärr, med tomma händer, efter att i ö—6 veckor förgäfves legat ute vid hafvet, då ihållande oväder hindrat all fångst och till och med tagit bort en hel mängd g Härtill kommer ytterligare förlusten af menniskolif, som efter hvad som berättas, skall vara snarare öfver än under 100 menniskor, endast vid det norra sillfisket, ch som hufvudsakligen, om ej uteslutande, kall ha drabbat de så kallade Säringerne, So ler folk från Stav örvägnaste. Häri ej till nagon förlus ngertrakten, som äro de från fjordarne känner man af menniskolif på sjön. Deremot spörjas här under de senaste daarne ständiga olyckor från de inre fjelldairne genom snöskred. Här i Söndfjord är et imligast det inre Jölster, isynnerhet, Stardalen, som är utsatt för dessa olyckor. Derinne hände förliden tisdag den olyckan att ett snöskred begrof två gardar Heghejm med 16 menniskor, medan den 17:e, en dräng, räddade sig liksom genom ett underverk. Han berättar att han satt i ett hörn af stugan, medan husets tre qvinfolk sysslade i spiseln kl. och de två småbarnen lågo i sängen — var ungefär 6 pa qvällen då hördes ett dånande, och i ett ögonblick flög taket af huset. I detsamma klättrade han uppför väggen och kom midt uppi fonnen (denna bestod lyckligtvis af lös snö, så kallad Mjellfonn, som sannolikt genom sitt förutgaende lufttryck — fonnvinden — hade afslitit taket), hvarefter han oskadd fördes upp på ytan. Tätt invid bodde ett gammalt torparfolk i en liten stuga. Deras öfriga byggningar hade blifvit bortryckta. Men från stusan faller ett ljussken och dit beger han sig. De tre beslöto nu i hast gå till närmaste gård och samla folk, men, tillade den gamle betänksamt: me lyt sjaxat dorve as, sa de ikkje verdte for mykje opsale (vi må se till att vi lägga band oss att det icke väcker för mycket uppståndelse). Och de konimo mycket lugna in, helsade som vanligt och ledde nu först talet på skredet och dess verkningar. Man fick ihop en mängd folk och började uppgräfningen, men först dagen derpa återfanns folket i den ena stugan, der man och hustru med 9 barn lågo, af hvilka blott 2 återfunnos vid lif: en flicka på 15 och en gosse på 12 år, som lago bredvid hvarandra under en nedfallen dör Ej förrän dagen derpå, 36 timmar efter händelsen, hann man arbeta sig fram till folket i den andra stugan, densamma hvarifrån drängen räddat sis senom att klättra uppför väggen. Här lågt de tre qvinnorna: matmodren-i huset (man: nen är ute på fiske vid hafvet) med sina tvi små barn samt mannens moder och syster Dessa uppgräfdes efterhand, alla döda, met undantag af den sistnämnda, som märkvärdigt nog förblifvit vid Hf hela denna lang: tid, sedan hon hört sin gamla moder efte en timmes förlopp draga sin sista suck vic hennes sida. Hustrun hade störtat fram til sängen der hennes små barn lågo, i det få fänga hoppet att rädda deras lif.