h med stormens hvinande slutade. Elder härden hade slocknat, och rummet der Catharine satt, upplystes nu endast af månans strålar. Catharine kunde ej längre uthärda den förärliga ensamheten. Hon svepte en pelskappa omkring sig och gick ned till byn, På halfva vägen mellan denna och drottning Esther palats säg hon en råtseld brinna. Omkring densamma sutto stammens gamle män, son höfdingen lemnat efter sig, och midt ibland lem stod drottning Esther. Catharine nä made sig och såg ned på dem från en liter upphöjning af marken, på hvilken hon stod. et var en hemsk syn som den flammande elden belyste: dessa stränga, vilda anleten dessa tysta, orörliga gestalter i en krets omkring elden, och midt i ringen denna grymna gamla qvinna, som tydligen talade till lem, ehuru utan alla åtbörder och rörelser. Utanför ringen syntes några yngre män och jvinnor, hvilkas vanligen så orörliga anletsirag dock nu buro ett uttryck af vördnad och bäfvan. Catbarlne gick ändå närmare, ch lyssnade, dold bakom en stor jernek, till wvad som föregick. Drif henne ut bä; , sade den gamla spottningen, med låg, rlig stämma. Hon ir en förräderska. Hon har varit trolös mot fdingen och tar nu blott på att få sälja ns folk åt rebellerna. Hon skall dö!v utropade stammens profet, som alltid varit Catharines bemliga fiende. Den store medicin-fadren har haft en syn. Den hvita qvinnan får ej längre vara qvar 108 det folk hon vill sälja Ion skall dö, svarade ett dussin röster. Nejo, sade drottning Esther, döden är cke straff nog. Må hela stammen gå till iennes hus — må hon blifva dragen ut derfrån ooh jagad in i skogen, följd af förban