Aftonbladet – 4 mars 1868, sida 1

Thamervlu) Berättelse. från Nordamerika. Al författarinnan till Palatser och Fängelser, Zigenarens testamente m. fl. (Öfversättning från engelskom.) Fjorton dagar förgingo innan de hunno till Senecasjön. Catharine bars genast till sin boning; drottning Esther begaf sig direkte till sitt. dystra palats och höfdingen stannade qvar i den stora byn hos sitt folk. Sommarens grönska bleknade och öfvergick i höstens lysande färgerltinnan Catharine Montour var i stånd att lemna sitt rum. Men sedan företog hon, stödd på Thamerous arm, små vandringar i skogen eller ock hvilade hon på en bädd af mjuka pelskappor i sin kanot och Thamerou rodde i många timmar omkring med henne på sjön. Den unga qvinnan tycktes genom instinkt förstå och rätta sig efter den äldres skiftande sinnesstämning; stundom talatle hon muntert, och den friska, unga rösten klingade så gladt genom höstluften; stundom hvilade hon tyst på årorna och lät båten stilla glida öfver det lugna vattnet, då hon märkte att Catharine ej hade lust att samtala. Pröfvad och ödmjuk som OCatharine nå var, blef Thamerou henne. med hvarje dag kärare, men hon vågade knappt nämna henne dotter, ty med detta namn kom alltid bilden af den bleka, sköna flickan på ön, och hennes hjerta trängtade efter att återse henne. Oatharines krafter återkommo så småninom, men hennes hårdhet och stolthet hade ör alltid flytt. Hon hade blifvit ödmjuk och stilla som ett barn, tacksam för den tillgifvenhet som visades henne, nästan blyg i sin nyfödda qvinlighet. Giengwatah var beständigt borta och drottning Esther var mest för sig sjelf i sitt palats. Detta var en stor ) Be A B nr 818, 16-18, 20. 21. 23—27, 20-81, 33—88, 40—43, 45, 47—50, 52.