Aftonbladet – 4 mars 1868, sida 1

Men du såg henne då; fader?, Ja, som om de döda skulle komma åter och finna de lefvande för alltid förlorade för sig. Hon hade hört talas om det skeppsbrott, hvari man trodde mig också ka försätts, och trodde sig vara enka. Mary, hon nåtte ha varit vansinnig ännu, ja, fullkomligt vansinnig, ty emot sin egen önskan och i ett ögonblick af rysligt storartad uppoffring blef hon indianhöfdingens hustru och moder till den vilda flickan, som kom till oss på ön. O, det är rysligt! sade Mary förfärad. Min moder, min moder ! Hon trodde att jag var död, förfor hennes far; hön trodde att du, mitt barn, hade omkommit för hennes egen hand, ty i ett af sina anfall af vansinng, tog hon dig på armen och kastade dig genom fönstret tll det rum, der vi hade instängt henne. Vi togo lig upp med briten rygg, en krympling, en objelplig krympling för hela ditt lif. Och hon — gjorde min egen moder detta ? sade Mary och såg ned. Var jag rak och välväxt förut, såsom andra barn? Ja, jag har aldrig sett ett älskligare barn, in. du var, svarade fadern. Din mor återsåg dig ej förrän du hvilade vid hennes hjerta vid källan på Monockonokön, men hon visste icke då att du vår hennes dotter; jag hade icke sagt henne det. Huru skulle jag kunnat säga henne det. Huru skulle jag kunnat säga åt hustrun till denne stolte Höfding, mödren till denna vilda dotter: Se! här är maken och dottern, som du trodde vara dödat, Vi. ha kommit att straffa dig för denda maturliga förbindelse! Det skulle ha gjort henne vansinnig för andra gången. Jag hade lock gjort det, efter mycker strid och mycken bön, det var en helig pligt, men då jag sökte henne i lägret vid Campbells! Ledge, häde stammen ju nyss brutit upp derifrån. Mary, jag vår sjuk sedan, länge och illa sjuk, och förmådde ej följa henne; men den dagen 1å det förfärliga blodbadet i Wyoming börades, stodo vi åter ansigte mot ansigte, och ag sale henne allt. (Förisg