Jan, svarade missionären, du skall snart få veta allt Mary, var blott talmodig ännu ågon tid och haf förtroende för mig. Fa! il på några timmar. Bed Jane vara fö sigtig och förmana alla här att förtiga hennes härvaro. Bed henne också vara färdig att fly när jag kommer tillbaka. Vi skola lyda er, svarade hon, och utan att tala vid någon annan, lemnade missionären huset. . Jane smålog svagt då hon hörde hvad som blifvit aftaladt och leendet öfvergick till ett uttryck af varm glädje, då missionären efter ungefär en timmas förlopp återkom i sällskap med Edward Clark. i Marys och fru Derwents närvaro förrättades nu den högtidliga akt, som för hela lifvet förenade det unga paret, hvars bröllopshögtid dagen förut på ett så hemskt sätt blifvit afbruten. Två hästar hade anskaffats för Edward och hans brud, för att de skulle kunna uppnå le öfriga dalbygdens invånare, som långt förut begifvit sig på väg till bergen. Missionären följde dem, medförande en packhäs astad med matvaror, som han visste vara väl behöfliga för flyktingarne. Han skulle emellertid återvända till Kingston, så snart ans ubga vänner hunnit förena sig med de undra flyktingarne, och Mary lofvade att lugnt och tålmodigt invänta hans återkomst. Trottiendeförsta kapitlet. Slutligen lemnade de kungliga trupperna Wyoming-dalen, äåtföljda af indianerna under 3iengwatahs och hans moders befäl. Cathaine Montour, som 1 sin feberyra icke visste lågot om hvad som HINDog sig omkring n wenne, bars i en hängbår af indianerna, men varken höfdingen eller drottningen närmade ig den. Den senare såg dock ibland med