— Er —— LÅ Här kunde nu väl hvarjehanda reflexioner göras, men dels förbjuder utrymmet oss alla onödiga utflykter, dels står det läsarinnan eller läsaren ju fritt att med ledning af tabellen sjelfva anställa desamma. Flertalet qvinnor ingingo äktenskap i åldern 21-—25, icke särdeles mycket färre i åldern 26—30. OÖOfriga åldrar förete vida lägre siffror. Männen gifte sig för det mesta vid 26. —30, dernäst vid 31—35 års ålder. Aret 1861 företer liknande förhållanden, blott att då de flesta äktenskap, 9293, slötos af qvinnori åldersklassen 26—30. Männen sistnämnda år voro ock talrikast representerade i samma klass, eller med 10,729. Anmärkningsvärdt är vidare att de flesta äktenskap ingåtts emellan följande åldersklasser: Qvinnor 21—25 år med män 26—30 -26—30 26—3 21—25 on 21—25 926—30 a 31—35 — 2036. 26—30 21—25 — 2021. Kan väl naturens röst tala tydligare för qvinnans och mannens lika berättigande och jemna mognande, än dessa siffror, som bevisa att de flesta äktenskap ingåtts vid samma ålder äå mannens och qvinnans sida. Den förvända åsigten att qvinnans kroppsliga mognad skulle försiggå mycket tidigare än mannens, hennes andliga deremot betydligt senare, får härigenom en svår stöt, atminstone om man vid äktenskaps afslutning inrymmer något slags rum åt de qvinliga behagens inflytande öfver mannen. — Naturen tyckes (och detta med förståndets begifvande) -ha tagit ut sin fulla rätt i föreningen mellan män om 26—30 och qvinnor om 21 —25 år. Alltför unga mödrar äro väl just icke heller att anse såsom en synnerlig nationallycka. Men nu till en annan sida af vårt ämne,