j Espö, Svensn, Blanche och Petter Anderson förordade hr Ahlgrens reservation om itlåtandets återförvisning till utskottet, i yftning alt få bysättningstvånget fullstänligt afskaffadt. Såsom skäl för denna åsigt nfördes hufvudsakligen ett denna fråga unde anstå till dess K. M:ts förslag till ny utsökningslag kunde vara att emotse; aft den förslaget införda edgången, dels vore en ny ed till de alltför många, som redan finnas, lels obehöflig för den redlige och medförande en stor frestelse för den oredlige gäldenären,s när en sveklig gäldenär ganska väl kunde zenom lösöreköp hafva afhändt sig sin egendom och sedan anse sig berättigad att gå eden; att det vidare uppstode ganska stora årigheter mot afläggandet af denna ed, enär, den endast finge afläggas inför konungens befallningshafvande eller domstol, gäldenären kulle tvingas att företaga länga färder till irmaste stad, utan att stadgadt vore, hvem som skulle bekosta dessa färder, dö han sjelf afträdt all sin egendom. Dessutom anfördes att den korta bysättningstiden af 6 vec enade till ingenting, emedan en redlig när med godt samvete går, eden och då ke kan bysättas, hvaremot en oredlig, som icke vill gå eden, väl kan uthärda de 6 veckorna, efter hvilka han blir fri. Då denna bysättning således vore kraftlös, men man icke ville förorda ett skärpande af bysättningstvånget, så önskade man detsammas fullkomliga upphäfvande; stödjande denna asigt ytterligare derpå att, da det nästan endast vore procentare, som satte in personer i bysättning: gar väl icke vore af allra bästa slag, upphäfvandet af detta straff skulle väsentligt minska en mängd lättsinniga lån, då procentarne icke vidare med detta straff kunde utpressa betalning af den bysattes anförvandter. För bifall till K. M:ts förslag talade deremot hrr v. Troil, Bergström, statsrådet von Ehrenheim, Bjerkander, Berger och Björck, hvilka anförde att utan edgangen skulle antalet betydligen ökas af de konkurser, der konkursafgifterna få betalas af staten; at denna ed ingalunda vore någon ny ed, emedan den funnes förut och att hela proceduren vore ett sammanslående af två rättegångar till en; at! man icke blott borde se på gäldenären utan äfven på borgenären, dä det ju alldeles icke icke vore sagdt, att den senare vore rik utan kanske ofta lika fattig som gäl en, hvadan han ganska väl behöfde att erhålla sina fordringar och alt den oredlige gäldenären icke förtjenade bättre än bysättningshäkte, då han icke vore att anse annat än som en vanlig tj Hufvudskälet var dock, att liksom det för den menskliga ofullkomligheten i allmänhet vore en nödvändighet att så småningom närma sig det fullkomliga, så skulle det nu vara höjden af oklokhet att förkasta ett bättre, derföre att man icke kunde få det bästa, isynnerhet som man icke skulle hafva kommit ur fläcken på häktet och då deras fordrinreformernas bana under de 7 sista riksdagarne, om man ej gått steg för steg, ett sätt på hvilket äfven den nya strafflagen blef antagen. Resultatet af öfverläggningen blef, att kammaren med 20 röster mot 68 beslöt en återremiss, i syftning att få bysättningstvånget fullständigt afskaffadt. Den af lagutskottet tillstyrkta kongl. propositionen om antagande af en författning angående bouppteckningars förrättande i stad bifölls af andra kammaren utan votering. I fråga om den qvarlefva af tortyr, som ännu finnes i vår lagstiftning genom bestämmelserna om användande af svårare fängelse, för att få sanningen i ljuset, och om till brott icke fullt förvunnen persons hållande i fängelse på bekännelse, har lagutskottet velat medgifva upphäfvande af lagens stadgande i rstnämnda afseende, elter om det svärare ngelsets användande för att tvinga till bekännelse, men deremot ansett åt högsta domI stolen böra förvaras rättigheten att på bekännelse insätta en för svårare brott anklagad, som, ehuru till brottet ej fullt förvunnen, likväl anses vara genom ondska och vanart allmänna säkerheten vädlig. Andra kammaren beslöt dock med 69 röster I mot 58 en aterremiss af utskottets utlåtande, i syfte att få äfven sistnämnda lagstadgande upphäfdt. Förslaget om upphäfvande af adelns forum I privilegiatum, som till följd af förra lagutI skottets grofva försumlighet maste, ehuru en gäng af riksdagen bifallet, till förnyad behandling upptagas, bifölls i går afton ar anlIdra kammaren, der hr Bjerkander uttalade ett skarpt ogillande öfver den försummelse, som den förra riksdagens lagutskott lätit komma sig tiil last. TI dagens plenum har andra kammaren be