yreda, hotfulla blickar på sitt offers plågoläger, men Giengwatah förrådde ej hvarken med ord eller åtbörder att han tänkt derpå. Ilan red under dyster tystnad i spetsen för sitt folk; man såg att en tung börda låg på hans sinne. ! Thamerou färdades nu vid sin makes sida och då han smålog mot henne glömde hon alla de sista dagarnes olyckor och lidanden, ig med stolt kärlek upp på honom och sökte rigt uppfatta hvarje blick ur hans öga. Butler visade sig vänlig emot heåne nu, och hennes kärlek för honom hade återkommit i hela sin första förtrollande styrka. Emellertid tröttnade han snart nog vid hennes sällskap; han var dessutom angelägen att få tala med höfdingen och den gamla drottninningen, för att ytterligare egga dem till utförande af den plan han länge hyst. Han ville dock ej helt enkelt skicka bort sin hustru, som numera blifvit honom så dyrbar, utan sade i stället: Du borde ej så länge vara borta från din mor, Thamerou; hon kunde möjligen vakna och önska se dig. Ja, jag har varit obetänksam och hård, svarade hon med en:liflig känsla af att hafva handlat orätt. Vill du rida tillbaka med mig? Jag skall strax komma efter, sade Butler, men jag måste först tala med höfdingen.n Thamerdu såg litet ledsen ut, men han smålog så vänligt emot henne att hon skulle kunnat gått huru långt som helst om han önskat det. Hon vände sin häst och red tillbaka till hängbåren, och höll sig sedan alltjemt vid sidan deraf. Butlers öga följde enne och hans blick stannade med grym vrede på hängbåren. t ;Hvarföre kunde hon icke dö, mumlade