Aftonbladet – 2 mars 1868, sida 2

är SAaRCTNCL Kan Utronads LIStCd, Jldb oMEy OC upptäckta tillgreppet af sedlar verkligen egt rum, i hvilket hänseende det vill synas, som! hade försnillningen till hufvudsaklig del skett! redan år 1566, och således under en tidrymd för hvilken decharge redan blifvit styrelsen: beviljad, ehuru det på okändt sätt lyckats; Widestrand att vid revisionen 1867 tillhandahålla beloppet för blankettkistans kom-; pletterande, hvarifrån det omedelbarligen, derefter åter försvunnit, så anse sig revisorerna böra till bolaget hemställa, att den genom nämnda tilgrepp inträffade föranleda. I detta afseende torde ej heller böra lemnas helt och hållet åsido det ovanligt stora förtroende, Widestrand åtnjöt, hvilket bolag männens pluralitet, genom offentliga uttalar den å flera bolagsstämmor, bidragit att befästa, och hvarifrån styrelsens ledamöter ej mera än andra lyckats att frigöra sig; samt 3:0) att i fråga om den brist i k san, som uppstått i följd af Widestrands uraktlåtenhet att insätta medel, motsvarande det belopp i postremissvexlar, han för enskilda ändamål obehörigen användt, revisorerna icke kunna antaga, att ett dylikt underslef kunnat ega rum, utan bristande uppmä mhet å styrelsens sida, som reglementenligt bort tillse, att bankens valutor icke utlemnades innan motsvarande insättning i bankens kassa egt rum, hemställa, det bolagsmännen för denna det af det försnillade be!oppet tillsvidare icke må meddeta styrelsen ansvarsfrihet, men deremot berättiga densamma att; i händelse den godvilsätta den sålunda uppkomna förlusten, för sådant än ål, med den rätt bankbolaget dertill eger, använda de af Widestrand till bolagets ogande öfverlemnade inteckningar och öfriga värdepapper. Såsom en samm mfattning uf hvad här ofvan sålunda är vordet anfördt h illa revisorerna, art bolagsstämman måtte bevija styrelsen full decharge för idna bankårs förvaltning, e.not hvilken anledning til andra amärkningar, än de i denna berii redan omförmiäda, hos revisorerna förekommit; dock att frihet från sky heten att ersätta den denom Widestrand. försnillning uppkomna förlust tillsvidare icke meudetas. Örebro den 24 Februari 1863. A.M. Bolinder. Nils Sundin. Pehr Lagerhjelm. Af denna revisionsberättelse, affattad med oväld och klarhet, finner man att en fördelning af förlusten blifvit föreslagen. Bil lighetsgrund var den enda på hvilken möj ligen en fredlig lösning af frågan kunde byggas och det vill synas som om man funnit ett ymsesidigt tillmötesgående vara enda sättet att undvika ett bellum omnium inter omnes. Det var således bade rätt och klokt att antaga revisorernas förslag. Direktionen kunde icke kännas ansvarsskyldig för hvad som afhändts bolaget genom stö ansvarsskyldighet för postremissyelarne, da ande al denna brist, af rymmaren till be s afundsvärda, då han ej lyc belåna dem, så kunde inga vidare anspråk öljas förpligtelser att ätaga sig nagon förlust, ty de hade rättighet att fordra, att de aftredje oktrojen lemnade uppgifter å tillgangar och skulder skulle vara riktiga och ej skulderna betydligt större än tillvångarne. — Delegarne i fjerde oktrojen drogo dock ej i betänkande att acceptera reviscrernas I g, ehuru det var uppenbart att denna fjerde oktroj kommer att vidkännas vida förlust ä berörde 34,000 rdr. Tre samt bort bära hela fö haft den ovissa fördelen att uppgöra särskild räkning med direktionen, befanns mindre bevågen att deltaga i bördan. Nå delegare bestridde rent af all betalningsskyldighet, sedan de, med förbiseende af alla former redan utbekommit sina grundfondshypotek. De hade dessutom i många är ätvjutit en ganska god vinstutdeluing och för dem borde vid en inträffad olycka ej en återbäring af 6 4 förekomma så motbjudande. Om emellertid en eller annan f. d. delegare fi Örebro enskilda bank behöfver lagsökas, så är denna omständighet alldeles betydelselös i jemförelse med de stora brytningar, hvilka nu genom revisorernas klokhet och det stora flertalets bland bolagsmiännen hofsamhet och bilEghetskänsla blifvit förebysgda. Vi tillåta oss nu af de timade händelserna draga några slutsatser. Oklokt är att, då en fullständig utredning och preskriptionstid å utelöpande förbindelser ej kan ästadkommas, inbilla sig att det verkligen finnes ett nytt och ett gammalt bolag, då det i sjelfva verket icke är annat än att några delegare utträda ur ett fortsatt bolag eller ett bolag, hvars verksamhet aldrig varit afbruten. Här. har man den 30 Nov., som var sista dagen af 3:dje oktrojen, utlemnat både grundfondshypotek och tillskjutit kapital. Den I Dec. började man inventering. Det är uppenbart att denna mera sorgfälliga granskning af alla bankens tillhörigheter bort börjas den 1 Nov., så att den hunnit afslutas före den 30 Nov. Bäst är dock att hvarje år så revidera, att ingen utomordentlig revision behöfver ifrågakomma. Kronans ombud har icke försummat sina åligganden, ty nya grundfondshypotek nedlades samtidigt i allmänt förvar, hvadan de allmänna föreskrifterna blifvit iakttagna. Bankbolag, hvars flesta lottegare äro si nade att fortfara med bankrörelsens d vande, bör enligt sista momentet af I Si banklagen begära förlängning af oktrojen. De lottegare, som vilja utträda ur bolaget, böra helt enkelt säl hö sina lotter till det pris som gst kan ernäs. Genom sådant förfaringstt förebygges visserligen icke förluster, men möjligheten af stridigheter emellan en tredje och en fjerde oktroj af ett och samma bankbolag. NORGE. Från Molde skrifves den 19 Febr.: Natten till onsdagen den 12 dennes blefvo ej mindre än tre torp i Hens socken gästade af ett enda, men flera hundra a!nar bredt snöskred. Morgonen derpå var hemmet för två talrika familjer och en enka spårlöst försvunnet. Mannen Ellev Larsen Grövdal, hvilken tillika med sin äldste son var i arbete hos en g man 1 gr: förlust ej må tull någon åtgärd emot styrelsen r d och förfalskning. Deremot kunde man ifragasätta nu direktionen frivillivt åtog sig godtgöra banken detta belopp, emot disposition af de, vdepapper, hvilka väl ej torde ts mot direktionen med hopp om framgång full. Delegarne i fjerde oktrojen hade inga en si ni lig tl fa H i he rn gräfva sin hustru och ar 0