Aftonbladet – 2 mars 1868, sida 1

medlemmar, som i denna sak uttalat sig: ) ) Emot af skaffandet. För. Å Hessle Ocklind. Henr, Hansson. .ey.! I Ribbing. Siljeström. Hedengren. Ahlgren. Witt. Östman. Å Isberg. C. A. Larsson. Liss O. Larsson. Jonas Andersson. Petter Andersson. Per Nilsson (Espö). Staaff. Rosenberg. Lindström. Hedlund. Gripenstedt. Grafström. Hedenberg. Blanche, I Lundström. Bovin. TA. v. Proschweitz. Hierta. I Gudmundson. Svensån. Bjerkander. Ridderstad. Medin. Björck. Kinmansson. Hörnfelt. Sv. Nilsson. Ifyarson. M. Svensson. Uhr. Koskull. Renström. Grape. P. Nilsson (Krist. län). Häggström. A. Ericsson. strand. Grenander. Jan Andersson. Ola Jönsson. Westblad. A. W. Nilsson. Pettersson. Ola Nilsson. Bergman. Lönnberg. Ola Månsson. And. Jonsson. Winkrans. Matts Pehrsson. G. v. Proschwitz. Jöns Pährsson. Sandstedt. Ola Lasson. lÅke Andersson. N. Larsson. Ol. Nilsson (Vesterbotten). D. Danielsson. Rylander. Orre, Kalstenius. Aug. Danielson. Omkring kl. 10 e. m. var debatten afslutad och man skred till votering. Denna utföll så att lagutskottets förslag förkastades. Samma kammare, som för tio månader sedan med 103 lröster emot 53 beslöt dödsstraffets afskaffande, uttalade sig nu med 100 röster mot 69 för dess bibehållande. Underrättelsen härom, som genast utbredde sig i första kammaren, hvilken då ännu var sysselsatt med debatt rörande silfveruttagningen i riksbanken, , framkallade der en oerhörd sensation. Afven flera af de ifrigaste motståndarne till lagutskottets förslag häpnade och yttrade, att de icke visste, om I man borde skratta eller gråta åt en sådan hållning hos majoriteten 1 andra kammaren. Desto värre skall detta intryck göra sig gällande öfverallt i vårt land, oberoende af de åsigter man hyser i sjelfva den fråga, som var å bane, och det skall icke stanna inom vårt lands gränser: underrättelsen om detta votum skall öfver hela den civiliserade I verlden framkalla deu djupaste förvåning, De, som äro lifligt öfvertygade derom, att det resultat, hvartill kammaren nu kom, är det förnuftigaste och samhällsnyttigaste, hvad skola de tänka om en majoritet, som genom sitt uppträdande nu synes ganska klart och otvetydigt förklara, at den förl. år afgjort en så utomordentligt vigtig fråga helt lättsinnigt och utan att ha förskaffat sig en på verkliga och fasta grunder fotad öfvertygelse? Det är med djup smärta vi befara, att hvarken regeringen eller första kammaren, åtminstone under denna legislaturperiod, kunna fästa synnerligt afseende vid beslut, som inom andra kammaren blifva fattade äfven med betydande majoritet, emedan ingen säkerhet finnes, att icke kammaren kort derefter skall förklara dessa beslut omogna och fattade utan allvarlig pröfning af ärendet. Vi ha efter afgörandet sett äfven åtskilliga af dem, som lagt nej-sedlar i omröstningsurnan, häpna och visa nedslagenhot öfver utgången, som var dem alldeles oväntad, och hvilken, ehuru stående i öfverensstämmelse med deras uppfattning af reformfrågan, de dock icke kunde afbålla sig ifrån att beklaga med afseende på kammarens auktoritet inför regeringen och folket. Och ingen åt de många, hörande till båda de olika sidorna, med hvilka vi sedermera samtalat, har kunnat gifva en tillfredsställande förklaring rörande anledningen till detta i det parlamentariska lifvets annaler oerhörda omslag, Då frågan förlidet år behandlades inom kammaren blef den icke slumpvis och i en tvär vändning afgjord, utan först efter en långvarig och ämnet uttömmande debatt. Alla de invändningar, som kunna göras emot dödsstraffets afskaffande. blefvo då omständligt och sorgfälligt framdragna, isynnerhet i ett vidlyftigt, talangfullt och skarpsinnigt föredrag af professor Ribbing. Oaktadt sorgälligt aktgifvande på den nu senast förda en ha vi icke kunnat finna något enda skäl för dödsstraffets rättvisa och ändamålsenlighet, som icke redan under debatten i ämnet förlidet år blifvit i kammaren framdraget och s kådadt, Det återstår sålunda näppeligen annat än att antaga, att det är justitiestatsministern frih, De Geers uppträdande, som bestämt utgången, att det är skimret af hans popularitet, intrycket af hans hederliga, redhara och modesta personlighet och af det moderata, lugna och värdiga I hans sätt att yttra sig, som bestämt många att afvika från den öfvertygelse, som de förut med ord och handling vitsordat. Att sjelfva innehållet af hans anförande icke utgjort nå onting splitternytt i ämnet och icke innebär. nägen oemotståndligt segrande hevisningskraft, hoppas vi skola vb ganska klart, när detta anförande i tryck blir synligt. Den omständigheten, a alla statsrådets medlemmar från början till slut närvoro och från ministerbänken med spänd uppmärksamhet följde debatten torde också hos mången entusiastisk anhängare af ministeren ha framkallat den farhågan, att) z ämnade stå eller falla med dödsstraffet, huka 1 yttersta grad osannolikt det an maste vara, att en regering skulle kunna göra en dylik fråga till en kabinettsfråga. Den versionen, att majoriteten i väsentlig mån skulle låtit bestäniuna sitt beslut af en viss tidnings häftiga och opassande utgjutelsex mot frib. De Geer, vilja vi gerna. helt och hållet afvisa, såsom alltför nedsättande för kammarens värdighet och förmåga att att hålla sig tili sak. Den, som för allvar vill pästå, att kammarmajoriteten i en stor kulturfråga skulle inför all verlden begå den största inkonseqvens, endast för att derivgAE EE nom ge luft åt sin ovilja mot ett rsonligt nom ge luft at sin, ovilja mot ett personligt