Aftonbladet – 29 februari 1868, sida 4

dets behandling hos utskottet ej deltagit. —— —— L Dagens plena. Första kammaren. Statsrådet Lagerstråle öfverlemnade åtskilliga kungliga propositioner, som bordlades. Derefter företogs val af två suppleanter till kammarens tillfälliga utskott n:o 3, och utsågos grefve Erik Sparre och hr Charles Dickson, hvardera med 30 röster. Statsutskottets utlåtande n:o 15, angående bestridande af kostnaderna för allmänt kyrkomöte, föredrogs och diskuterades. Den förste talaren grefve Henning Hamilton ttrade sin önskan att förtroendearbeten i allmänhet borde verkställas utan arvode, men då något sådant i vårt land icke kunde begäras, så ville han dock att icke något arvode för arbetet måtte ifrågakomma, utan blott ersättningskostnader. 1följd deraf yrkade talaren nedsättning till 6 rdr pr dag i stället för de 10 rdr statsutskottet föreslagit som arvode åt kyrkomötets medlemmar. Talaren ansåg 6 rdr pr dag vara nog för dem som hafva enkla lefnadsvanor, och hvad beträffar dem som hafva dyrare lefnadsvanor kan man antaga att de också äro i tillfälle att göra några uppoffringar. Någon begränsad tid för utgående af dessa ersättningskostnader ansåg talaren öfverflödig, ty då de blott utgöra lefnadskostnader, så förfaller af sig sjelf den förutsättningen, att någon skulle vilja förlänga sammanträdet för förtjenstens skull. Talaren önskade bifall till statsutskottets förslag, med den ändring i första punkten, att i stället för det föreslagna arvodet af 300 rdr för hela kyrkomötet, medlemmarne skulle erhålla 6 rdr pr dag. Doktor Landgren förenade sig med grefve Hamilton om att ett arvode af 6 rdr pr dag vore fullt tillräckligt. Hvad resekostnaderna beträffa så skulle de utgå i likhet med hvad som i detta afseende gäller för andra kammarens ledamöter. Hr Wern delade grefve Hamiltons åsigt att de som ha dyrare lefnadsvanor också borde kunna vidkännas några uppoffringar, men det oaktadt ville han dock för sin del bifalla utskottets förslag i sin helhet. Talaren stödde sig på den åsigten att vistelsen vid ett kortare möte Dir dyrare än vid ett längre och borde derför kyrkomötets medlemmar. åtminstone ega att uppbära samma kostnadsersättning som andra kammarens ledamöter. Statsrådet Ehrenheim uppträdde till försvar för utskottets förslag, och ansåg det vara fullkomligt på sin plats att kyrkomötets medlemmar skulle erhålla samma arvode som andra kammarens ledamöter, då de i alla andra afseenden ställas under samma kategori. Om en nedsättning vore önskvärd, så borde man icke börja med k rkomötets medlemmar, utan låta dem följa med då en förändring vidtoges med arvodet åt andra kammarens ledamöter. Yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve Erik Sparre yttrade att en stor politisk författare uttalat den mening, att intetarvode borde gifvas åt folkets förtroende-ombud. Men om den satsen icke kan fullt gälla för Sverge, så bör dock arvodet inskränkas till ersättningskostnaden. Talaren ansåg i likhet med de öfriga, att sex riksdaler vore tillräckligt för alla med enkla lefnadsvanor. Om maximum bestämmes så borde det icke sättas högre än 100 rdr. Yrkade återremiss. Frih. A. C. Raab sade sin tanke vara att om man gifvit den cna för mycket, så vore icke det ett skäl att också gifva den andra för mycket. Talaren önskade att intet maximum måtte best mas, ty då man icke ger mer än hvad som verkligen behöfs, så är det orättvist att begränsa tiden för ersättningens utgifvande. Instämde till alla delar med grefve Hamilton. Hr Säve och grefve Mörner delade den åsigten att arvodet borde nedsättas från 10 till 6 rdr pr dag, hvari äfven frih. Zidt instämde, men skilde sig från de öfriga genom att yrka på ett bestämdt maximum. Grefve Henning Hamiltons förslag antogs af kammaren, efter votering, med en pluralitet af 82 röster mot 15. Statsutskottets utlåtande n:r 16 (en tablå öfver statsverkets egendom) lades till handlingarne. Samma utskotts utlåtande n:r 17, om försäljning till Carlskrona stad af några kronans tomter och bevillningsutskottets n:r 3, afstyrkande bifall till brefportots nedsättning, biföllos af kammaren, hvaremot statsutskottets utlåtande n:r 19, angående afstående till Umeå stad af en del af landshöfdingeresidenstomten derstädes, afslogs och den kungliga propositionen bifölls i stället. Statsutskottets utlåtande n:r 18, om upplåtelse till Westerås stad af kronans dervarande spanmålsmagasinstomt, och n:r 21, om inköp af Jord för skogsplantering, återremitterades. Vi skola i nästa nummer redogöra för diskussionen i den sistnämnda frågan. Anrdra kammaren. Sedan till kammaren blifvit öfverlemnade åtskil liga kongl. propositioner, för hvilkas innehåll blif vit redogjort på annat ställe i tidningen, föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 22, innehållande förslag till nya bestämmelser för utseende af deputerade för markegångstaxornas upprättande, af hufvudsakligt , innehåll, att dessa deputerade skulle utses af landstingen och attlandshöfdingen skulle vara sjelfskrifven ordförande vid deras sammanträden, hvilka äfven af landskamreraren borde öfvervaras för bevakande af kronans rätt. Kammaren biföll detta förslag utan diskussion, med undantag för bestämmelsen om landshöfdingens sjefskrifvenhet, hvilken ogillades af hr John Ericsom, som fann att landskamreraren borde vara till ig att bevaka räntetagarnes intresse, hvilket deremot ej borde ske af landshöfdingen, som oftast vore räntetagare sjelf. Tal. yrkade återremiss, på det kammaren måtte bli i tillfälle att för nya sitt vid förra riksdagen fattade beslut. Hrr CO. A. Larsson och C. Ifvarsson förordade deremot förslaget, emedan det vore bättre att an taga det sådant det var, då det i alla händelse vore att föredraga framför de nuvarande bestäm melserna, genom hvilka deputerade utses s vis, på det man åtminstone vid denna riksdi måtte komma till något resultat; ty genom remiss vore ej hopp att vinna något, då först äkerligen icke skulle antaga någon an e än den föreslagna. Derefter föredrogs lagutskottets utlåtande num mer 4, om dödsstraffets afskaffande: Den öf ver denna fråga förda som upptog äl största tiden at sammanträtlet öh dj bann att un