Aftonbladet – 29 februari 1868, sida 3

NORGE. ön insändare till Aftenbladet kritiserar skarpt förslaget att skicka militär till Vadsö för att skydda staden mot den väntade öfversvämmingen af de uthungradefinnarne. Hvilka hjelpmedel föreslar nu varnaren? säger insändaren, att sända lifsmedel upp till Finmarken, så att atminstone hvar och en som genom arbete vill gagna Norge kan tryggas mot hungersnöd? Långt derifrån, Om denna förnödenhet som icke blott för hvarje kristen, utan äfven för hvarje förnuftig menniska måste visa sig som det första medlet, har han icke ett ord. Deremot föreslår han att staten skall skicka militär upp till Vadsö för att beskydda invänarne för finnarnes fi nonom fruktansvärda våldsamhet och energin. Med andra ord, förslaget går verkligen ut på att när förhungrade menniskor komma till vårt land, skola vi använda mycket, myc ket pengar, icke till att rädda dem från döden genom att gifva dem föda, utan till att sammandraga soldater, som i nödfall skola skjuta ned dem. Det är besynnerligt och beklagligt att ett sådant för: ljuset i Finmarken, der man värdig ifver för de svarta afrikanarnes väl, ssionen derifrån får rika gåfvor och omfattas med ovanligt intresse. — Det skulle vara en förolämpning mot norrmännen att spilla ett ord på att blotta en sadan orimlighet och sjellimotsägelse, Åfven Kristiania har nu fatt sina operamaskerader. I tisdags afton gafs för första gången på teatret en maskerad, som var mycket talrikt besökt. Antalet af karaktersmasker var dock ringa. Snöskredens härjningar utgöra fortfarande ämne för sorgliga skildringen i tidningarne. Utom de redan ödelagda gårdarne hotas en mängd andra af samma olycka. Så berättas från Sogndalen att öfver en vid fjorden liggande görd samlat sig en stor snömassa på sjelfva fjellkanten, hvilken sätter gårdens imvånare i en sådan skräck att de ej våga ligga hemma om nätterna. Öfverst på fjellet utskjuter en stor häll, som länge hotat denna gård med undergång, och invånarne ha under en lang sträcka af år gifvit gåtvor till hospitalet för att afvända faran. Nu har det samlat sig en snömassa ofvanpå stenhällen, hvilket gör faran ännu mera hotande. I en korrespondens från Sogndalen till Bergensposten berättas: När man från Sognefjorden svänger in i Sognedalsfjorden har man ungefär hallfväges in i fjorden på vener hand ett 4000 tot högt, brant fjell, kal ladt Skrikep. Under detta fjell på slätten invid fjorden ligger den temligen stora gården Ulvisaker invid sidan affjellet; i en dal, som skär sig ungefär en half mil in ilandet, ligga flera vårdar, och för samtliga dessa vårdars invånare, säväl på slätten som i dalen, är Skriken, som reser sig mörk och hotande öfver trakten, en verklig skräck bade sommar och vinter, om sommaren på grund af dess stenskred och om vintern på grund af dess snöskred. På ett torp uppe i dalen bodde en husman med hustru och dotter. Det var i torsdags i förliden vecka mellan kl. 6 och 7 på morgonen efter en förfärlig reunoch stormnatt. Då lossnade plötsligt snömassorna fran Skriken, störtade sig med svindlande fart öfver fjellets sidor ned i daen, hoppade öfver en elf och slogo åter ned å den andra sidan af dalen, mot hvars jellväggar skredet törnade, för att vid till