Aftonbladet – 29 februari 1868, sida 3

ey ra, na VENAHIG HUVUVTCHINRSIIATITICH VEN dÄltlelvlH DUICI Jaabek skulle ha aflidit. Enligt ett telegran från Mandal upplyser dock Morgenbladet, at ryktet är ogrundadt. Jaabeek hade blott varit sjuk, men vore nu frisk igen. UTRIKES FRANKRIKE. Lagstiftande kåren fortsatte den 22 dennes diskussionen öfver amendementerna rörande tidningsreferaterna. Statsministern Rouher uppträdde först mot Janzs amendement och sökte vederlägga Thiers tal föregående dagen. Han började med att hänvi till redogörelserna för kammarförhandlingarne o missbruken med de förra år 1852 Såsom ett stående bevis anförde han de af tidningarne meddelade referaterna under Juliregeringens sista månader. Jag läste, sade han, för några dagar sedan dessa besynnerliga meddelanden, som gjordes för landet och den allmänna meningen. Hvad jag deraf slöt till är, att en parlamentarisk regering, som dagligen angripes till sina personer, hela sin karakter, sitt anseende och sin ära, som af hela p: sen försättes i en belägrads ställning, inom en gi ven tid måste kapitulera. Om det endast är fråga om några personliga anfall, som på ett mer eller mindre förnärmande sätt t kan man bemöta dem med förakt; men om brescher oafbrutet slås i korporationen, i institutionen, i regeringen, då sker hvad som skett; då sker det, att efter så många vedervärdigheter, så mycken modfäldhet, så många bekymmer slappas kra nstitutionerna, faller regeringen, g reda för de orsaker. som få gelse med sig. Rouher kastade härefter en blick på redogörelserna för underhusdebatterna i England och sökte ådagalägga, att de äro underkastade stränga lagföreskrifter, hvilka, om de också icke handhafvas, likväl gälla. Men i England hade man blifvit så van vid icke vanställda referater, att ett stängt handhafvande af dessa föreskrifter blifvit öfverflödigt. Hvad nu specielt anginge hrr Janzes och Maurice Richards amendement, så fåste Rouher uppm mheten på, att det ick väsentligen skiljer sig från ett fordom af senaten afslaget amendement af Bonjean. Beträffande fråerna, sammanstörta utan att man gör t denna tilldraan om de tio för otillåtna re erater nyligen sakfällda tidningarne va Rouher mycket förbehållsam, emedan alla tidningarne hade besvärat si h fakman således icke hade för sig ett fullbordadt tum. Han ansåg det dessutom alldeles icke så svårt att särskilja tidningarnes betraktelser från en mer eller mindre vanställd redogör utligen afrådde han ka aren bland andra skäl äfven till följd af den förkastelse, som förut drabbat Bonjeans amendement, att taga det nu ifrågavarande 1 öfvervägande, emedan på detta sätt ett slags konflikt kunde uppstå mellan de båda stora statskårerna. Guerowt tager härefter ordet och medgifver fullkomligt regeringens rättighet att förbjuda förnärmande och oriktiga referater, men derom är det ju nu icke fråga. Det är ga om diskussionsrätten, som alla menniskor proklamera, men ingen förstår utföra. Alltså voro tidningarne i stor förlägenhet i afseende på diskussionen öfver kamrtaarförhandlingarne, och ministrarne befunno sig i icke mindre förlägenhet, då det gällde att säga, hvar diskussionen slutar och referatet börjar. Ef1 af den 24 November och det senatsbeslut, som reglerat dess tillämpning, ha alla anställt betraktelser och meddelat redogörelser, som fått passera. Om detta varit mot författningen stridande handlingar, så har regeringen dagligen i ju år låtit lagen kränkas. Hon påminner sig detta först den dag, då referatet misshagar henne, och då erinrar med ens en kallelse till korrektionsdomstolen tidningsskrifvaren om, att han öfverskr dit gränserna. Hela tiden för öfrigt tål regeringen förbrytelserna motJagen. Hon går ännu längre, ty i detta ögonblick — jag fruktar icke att, begå en ogrannlagenhet — uppmanar hon tidningarne att åter börja kränka lagen. Hr justitieministern frågade mig i går: Men hvarföre börjen I icke åter att diskutera kammardebatterna? dJustitieministern: Ja, att diskutera. Om ni vill bära fram mina samtal på tribuncen, skall jag hädanefter vara mera förbehållsa ueroult framhåller härefter nödvändigbeten af att diskutera kammardebatterna, emedan det är rent af omöjligt för allmänheten att följa med den långa redogörelsen i Monitören. Thiers uppträder nu ånyo för att visa, att amendementet ingalunda gör något intrång i senatsbeslutet. Hans påstående, att regeringen endast gifvit efter för den allmänna meningens oemotståndliga kraf, då hon framlagt presslagen, bemötes af statsministern med upprepande af förklaringen, att kejsaren alltid gär i spetsen för landets sträfvanden. Thiers uppmanar ministern att ändtligen en gång afgifva otvetydiga förklaringar och icke låta en lagstiftning qvärstå, enligt hvilken afgjordt skymfande artiklar icke åtalas, men alldeles inoffensiva bestraffas. Denna uppmaning besvarar ministern med den gamla tvetydiga satsen: Referatet är förbjudet, betraktelserna äro tillåtna, och domstolarne skola döma. Trots Thiers protest, förklarade kammaren härefter debatten slutad, och vid anställd omröstning blef amendementet förkastadt med 156 röster mot 67. Härefter öfvergick man till diskussionen öfver Darimons amendement, som efter en kort debatt, i hvilken Darimon, referenten Nogent 5aint-Laurens, Mm. An statsministern Rouher oc togo, med sätt, hvarpå medlemmarn öfver dessa sig, har väckt ganska n 29 röster mot 62 afslogs båda amendementer i Jules Favre delDet tningen fördelade nycket uppseende i e vid om Paris. I den förra afhöllo sig 39 medlemmar från att rösta; lägger man nu dessa till de 67 rösterna för förslaget, så far man umman 106, mot de 156, som voro mot det. I den senare omröstningen afhöllo sig icke mindre än 69, hvilket tillsammans med de 62 ja-rösterna, gör 139 mot 126 nej-röster. Den majoritet, som förkastade sistnämnda amendement, var säledes i sjelfva verket en minoritet af de närvarande medlemmarne. Det antages såsom temligen säkert, att fruktan för en konflikt med senaten i en fråga om konstitutionel befogenhet var orsaken till detta resultat. . Följande dagen, den 24 dennes, var diskussionen utan synnerligt intresse; ytterligare nagra liberala amendementer förkastades, hvarefter diskussionen (öfver de till utskottet återförvisade amendementerna) uppsköts till den 2 Mars. I detta ögonblick begärde Ha vin ordet och gick upp pa tribunen för att uppläsa det utslag, som hedersdomstolen fällt i den Kerveguenska affären. (Kerveguen hade, sasom man torde minnas, fran tribunen bekyllt vissa namngifna tidningar att ha erhållit understöd at utländ regeringar. En hedersdomstol utsags efter öm ig öfverenskommelse, och denna har förklarat tillvitelsen ogrundad.) Han började med orden: Vi ha blifvit skymfade, — I detta ögonblick reste sig vicepresidenten David (pres lenten Schneider är sjuk) och förklarade: pSessionen är upplösty. Detta förfarande af ie 8. k. arkadiernas, chef uppväckte en verhörd storm. En korrespondent berättar värom i Köln. Zeitung: ,Man kunde ha trott, utt en revolution utbrutit, och illusionen var ; ycket större, som det i dag just är denj idesdigra 24 Febr. Vid presidentens ord reste sig majoriteten likasom på en signal och steg ned fran sina platser, hvaremot venstern rån sina bänkar utmanande dundrade löst not majoriteten. Dessutom deltogo ahörarne S