Aftonbladet – 27 februari 1868, sida 1

STOCEHOLM den 27 Febr. De lifligaste och intressantaste debatter, som hittills under denna riksdag förekommit, egde rum vid kamrarnes sammanträden i går afton. I första kammaren sysselsatte man sig med frågan om rättigheten att å den s. ks lärda linien inom elementarläroverken vinna befrielse från tvånget att läsa grekiska språket. Andra kammaren deremot behandlade bankoutskottets memorial angående verkställd undersökning och granskning af riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning, eller det s, k. dechargebetänkandet. Första kammarens tillfälliga utskott för undervisningsfrågor har tillstyrkt en framställning till regeringen derom) att grekiska språket måtte upphöra att vara obligatoriskt läroämne vid elementarläroverken. Detta förslag bekämpades ifrigt af hrr Beckman, Säve, Landgren och E. Sparre, med den gamla välkända argumentationen om det ifrågavarande studiets vigt för en harmonisk bildning i allmänhet, om dess betydelse såsom grundläggande öfriga språkstudier och om svårigheterna att ordna undervisningen, om en del af lärjungarne dispenserades från detta läroämne. A andra sidan försvarades utskottets förslag i lifliga föredrag af hrr Bergstedt, Hazelius, H. Wachtmeister och Hasselrot, Nordenfelt och Arrhenius, hvilka ådagalade det ofruktbara i grekiska språkets studium, sådant det vid elementarläroverken idkas, såväl för den allmänna humanistiska bildningen som för det praktiska lifvet, under det likväl derpå föröddes en dyrbar tid, som vida bättre och i alla afseenden gagneligare kunde användas på andra ämnen, som numera hade ofantligt mycket större värde både såsom bildningsmedel i allmänhet och såsom nyttiga och användbara i lifvet. Utskottets förslag bifölls med den betydande majoriteten af 45 röster mot 16, och man bör således hoppas att genom denna förhandling och det nu fattade beslutet, hvilket vi äro förvissade skall af andra kammaren biträdas, denna så länge omtvistade fråga tagit ett vigtigt steg framåt mot sin lösning. — Förhandlingarne i andra kammare rörande bankoutskottets dechargebetänkande, antogo hela karakteren af en stor debatt. Det var fullmäktiges beslut att, vid infriandet af bankens sedlar, i stället för hela specier utlemna smärre silfvermynt, i afsigt att derigenom föranleda upphörande af silfveruttagningarne från banken, som utgjorde föremålet för öfverläggningen. Bankoutskottet har funnit sig af detta beslut föranlåtet att uttala den mening, att, ehuru utskottet anser fullmäktiges beslut icke väl öfverensstämma med en riktig omsorg om riksbankens kredit och anseende, utskottet likväl, då detta beslut ej kan anses innefatta något öfverträdande af gällande föreskrifter, finner detsamma icke böra till anmärkning föranleda; anseende utskottet det ha varit med riksbankens fördel öfverensstämmande om fullmäktige, i det förevarande fallet, genom erbjudande af silfver i plants till ett lägre pris, än det hittills medgifna, sökt förebygga uttagningen af myntadt silfver. Befogenheten af ett sådant klandervotum bestreds af flere talare, hvilka förmenade, att den omständigheten att fullmäktige utlemnat ett mindre parti 4-specier i stället för hela specier ej kunde innefatta någonting klandervärdt. Man yrkade derföre, att utskottets utlåtande skulle med ogillande läggas till handlingarne. ÅA andra sidan visades emellertid, att utskottets omdöme icke hade på något sätt afseende på den mindre summa, som utskottet en gang utlemnat i qvart-specier, utan på dess beslut att, i den uppenbara och erkända afsigten att förekomma silfveruttagning, utlemna småmynt. Det visades, att ett sådant handlingssätt icke vore något annat än ett försök a bankens sida att trakassera sina fordringsegare då lessa begärde att utbekomma sin rätt, och utt detsamma måste leda till kursens uppIrifvande och myntvärdets försämrande. Hr Björck, som tog ordet för atti sin egenska ut bankofullmäktig försvara beslutet, hade också knappast något annat att till försvar ör detsamma andraga, än den omständigeten att det ej ledt till någon påföljd, enär ilfveruttagningarne hade upphört redan dasen innan beslutet fattades, hvarjemte hr Björck betonade, att det skulle vara obeänksamt och öfvermodigt, att förbinda sig ut alltid infria bankens sedlar med hela pecier. Det hade emellertid redan från öfverläggingens början blifvit för åhöraren temigen tydligt, att det i denna fråga ej kulle blifva skäl och bevis, utan personlig mnimositet, stödjande sig på gamla, inrotade ördomar och skefva föreställningar, som kulle komma att bestämma kammarens belut. Också förklarade kammaren med 97 öster mot 49, att den ej godkände det af stskottet uttalade ogillande. Vi skola, så fort utrymmet medgifver, zorlunda fullständigt redogöra för den örda debatten, hvilken rörde ett ämne, i vilket det är för landet af den största igt, att sunda och rigtiga åsigter göra sig ällande. bösninnitietkatsnniann anonser