Aftonbladet – 26 februari 1868, sida 2

är flera råttor som vilja krypa ned i floder och som vi skola mota. Murray hade gömt sig bakom ett träd under detta uppträde, men då vildarne åter aflägsnat sig sprang han fram till stranden Han ämnade just afkasta rocken och simms öfver till ön, då han hörde fotsteg närma sig Någon kom hastigt ned till stranden och andades tungt, som efter att hafva sprungit länge. Han såg sig försigtigt omkring, men kunde ingenting se, ehuru han tydligt hörde någon tala helt nära sig. Gud vare lofvad! sade en qvinlig stämma, klar och fulltonig, ,Gud vare lofvad, här har ännu icke det rysliga arbetet begynnt! Låt oss skynda till fästningen — vi kunna kanske ännu komma i tid! Nej, moder nej, svarade en röst med sorgsnare tonfall, om mera blod skall gjutas, blir det på just denna ö. Om min make har någon del i detta, så skall den vackra flickan, som jag sett sväfva mellan träden der; blitva hans offer; hon måste på något sätt hafva uppretat honom. Den sköna flickan skulle i afton hållit sitt bröllop, moder. Kan du förstå hvarföre Walter skulle vilja hämnas på henne? Ack du vet icke allt! Du har icke hört honom i sömnen hviska hennes namn, stundom åtföljdt af kärliga ord, stundom af förbannelser. Du har icke lyssnat till hans hjertas slag och hört att det brann än af kärlek, än af hat, födt af kärleken till eh annan. Men hvarföre stå vi här? Jag vill icke dö och han skall icke hafva henne, så länge jag är i lifvet. Tåt oss gå och rädda dem; finns fär ingen båt? — Ingen möjlighet att komma öfver ? Ack nej, nej! lydde svaret, shvad kunna vi göra?s sModer, bjelp mig af med min klädning; Jag kan simma