Aftonbladet – 25 februari 1868, sida 3

stien och folket i Hannover äro nära sammanvuxna; jag hyser den öfvertygelse, att jag som fri konung åter skall vända tillbaka till Hannover. Afven min anherre Henrik Lejonet måste lemna sitt land; på samma sätt tillbragte min farfar flere år utom sitt land; men begge vände tillbaka och återfunno ett större welfiskt rike, än det de hade lemnat. Således ger Försynen mig rätt til den tron, att jag äter skall komma tillbaka som fri och oafhängig konung. Till återseende i Hannover, lefve Hannover! Denna skal blef af de närvarande gästerna besvarad med det upprepade ropet: Lefve Hannover! Bland de lyckönskande, som i stort antal den 13 på förmiddagen hade infunnit sig i Hietzing, sågos äfven kejsaren af Österrike och de i Wien tillstädesvarande erkehertigarne och erkehertiginnorna. Dagen förut var galataftel hos kejsaren till ära för det hannoveranska konungaparet. I riksrädsdelegationens session den 20 blef Beust interpellerad så angående festligheterna i Hietzing som öfver passutdelniugen ill de hannoveranska soldaterna. Ministern rklarade sig beredd att genast besvara interpellationen, emedan regeringen vore angelägen att skingra den oro som uppstått. Till ett störande af familjefesten i Hietzing, yttrade han, hade hvarken förefunnits någon yttre eller inre orsak. Allt hade blifvit gjordt för att hälla festen inom huslighetens gränser. I fråga om passutgifningen för de hannoveranska soldaterna afgaf han en på aktstycken stödd framställning af förloppet och sade, att deraf framgick, att regeringen straxt hade inskridit, så snart hon fick betänkligheter. Regeringen hade städse vinnlagt sig om att bibehålla det goda förhållandet till Preussen, äfven der hon hade skäl att känna sig sårad; hon hade också rönt erkänsla för sina sträfvanden att upprätthålla freden och hoppades att den nuvarande miss-stämninsen också skulle vara öfvergående, och detta sa mycket hellre, som hon vid detta tillfälle Hit sig inom gästfrihetens gränser. Hon ulie icke tåla, att den mödosamt uppförda dsbyggnaden undergräfdes genom en opåsallad och otillåten verksamhet; hon visste, wvad hon vore skyldig rikets intresse och rärdighet. Förklaringen mottogs med allnänt bifall. Inrikesministern har anbefallt ståthållarne Öfra Osterrike och Steiermark att varna esterskapet för agitationer och meddela oparne, att regeringen icke vill hindra esterskapet i utöfningen af dess andliga mbete, men fordrar att det icke må befatta ig med statssaker. I vidrigt fall kommer et, såsom störande för allmänna lugnet, att ehandlas enligt lagarne. Genom baron Wenckheims på kejsarens efallning gjorda bemedling har den Neippergka affären i Pressburg blifvit förlikt i godo. keneral Neippergs sekundanter begåfvo sig Il hans motståndare, honvedspresidenten idvarnoky, och öfverlemnade till honom en iftlig förklaring af Neipperg, utgående a, att han e velat förolämpa honvedsreningen och särskildt icke betecknat honeds förflutna sasom skamligt, utan blott dat om ett sorgligt förflutet.