Aftonbladet – 25 februari 1868, sida 2

liskapet upptagit ett utländskt o-procentsn, hvilket emitterats till 73, ehuru på hvarje lic lottad obligation erlägges en premie af 251 rocent utöfver dess nominella belopp. 0 H. M:t kejsaren skall öfver utgången hafva D ttrat sin tillfredsställelse och ryska finans-l, inistern skall finna vilkoren utmärkta. få — Härdighet hos en qvinna. Från elbu i Throndhjems stift skrifver en korspondent till norska Aftenbladet den 8 : Omkring 8 dagar före jul uppeöll sig en lappqvinna med sin fullvuxna otter någon tid hos en nybyggare, som för t antal är sedan slagit sig ned i de s. k. eöer, alldeles invid riksgränsen, vid foten i f ,Sylene,. De ämnade sig före jul öfver il Kotvold vid Stugsjön, omkring 1!4 milla n nybygget; men en mellan mor och dot-1! x uppkommen oenighet gjorde att de ecjl! jljdes ät på vägen. Dottern gick förut och om riktigt fram, men modren begaf sig först väg dagen derpå, endast åtföljd af sin und. Under ovädret och snöyran kommer on på villospår och irrar i fyra dygn omring på fjellet, utan att: ha med sig det ingaste mat. Redan första natten, då kör en var mycket sträng och hon hade slagit ig ned under en berghäll, frös hunden ihjel.l, vde dagen af folk hi k i Ja nybyggets egare på f rån Rotvald hörde att qvinnan ej kommit ram, förmodade han att hon omkommit och egaf sig derföre ut med häst och släde, tillammans med folk från Rotvold, för att om: nöjligt fa rätt på liket. Femte dagen se-l1 lan qvinnan lemnat nybygget är man dock og lycklig att finna henne ännu vid lif, men ett beklagansvärdt tillstand, till hälften innöad och så förfrusen och medtagen af köld ch hunger, att hon ej kunde röra sig ur ället. Man hade haft den omtanken att nedtaga en fla med mj : les och gafs henne i sma por senom qvicknade hon spuwni lä hennes bada ben voro förfrusna, I won köras hem, der hon efter j lef lika rask och rörlig som var hennes lycka att hon var klädd i nya ch goda kläder af renskinn, — Snöskredet i Opdal. Om denna slyckshändelse, dervid 30 personer tillsatte itvet, meddelar nu Thondbjems Adresse för len 15 Febr. följande närmare detaljer: Natten till förliden onsdag blefvo gardarne klethammer, Enang och torpet IEnan ken i Lönset, annex till Opdal, bor af ett snöskred. Dessa gardar ligga vid Driv-elfven icke längt från vägen mellan Opdal och Sundalen der en längre tid en örre arbetsstyrka varit samlad i och för den nya väganläggningen utter hvad man i, förgår kunde döma, voro omkring 30 personer dödade och 23 mer elier mindre skadade, Af de tre ofvannämnda ställena ligga de tva yttersta på ett alstäud af minst tusen alvar irän hvarand 1. den temligen branta fjellsluttningen, som blott med tä och smala afsatser stupar ned mot Driv-elfven. Skredet synes ha gått från toppen al fjellet och i nämnda bredd ända ned till elfven. Begge gardarne såväl som torpet äro till den grad bortsopade att man omöjligt kan se hvar byggningarne stått. Pa garden Kiethammer ha mannen, hustrun och ett barn omkommit; deremot äro tre barn räddade. Dessa lägo i samma säng som fadrer,; om skredet åtskiljt dem vet man icke. Åfven på den andra gården, liksom på torpet, äro man och hustru döda. Likaledes äro omkring tjugo sarbetare, som voro fördelade pa dessa tre ställen omkomna, tillika med en uppsyningsman vid vägarbetet; denne blef snart uppgräfd, men båda benen voro afslagna, och han dog kort derefter. Då skredet kom, ungefär vid midnatt. satt en al vägingeniörerna och en landthandlande : från, trakten nnu uppe i ett rum i öre vaningen. Luft trycket, som föregick snöskredet, bortströk taket på byggningen, och straxt derefter befunno sig bada välbehallna ofvanpa snön utan att ha begrepp om huru det gått till. Flera blefvo på samma sätt uppslungade på tet, der de gingo omkring i bara linnet, sökande än den ena, än den andra al de bortryckta gärdarne, och af dessa blefvo flera illa medfarna af kölden. Den nittonårige sonen på en al gärdarne fick, medan han vankade omkring, höra ett klagande ljud, och da han gick till stället derifrån det kom fann han der sin tjugoariga syster halft begrafven i snön, och ur stand att hjelpa sig sjelf. Med den beslutsamhet, som faran framkallar, tog han henne på ryggen och bar henne uppför fjellet minst åttahundra alnar upp till Enangsmarken der han som vi sett, fann allt bortsopadt, da han måste bege siv vidare, ungefär lika långt, till en granngård, der han slutligen lyckades få tak både åt henne och sig sjelf. På Enångsmarken voro fjorton menniskor. af hvilka blott en återfunnits nere vid elven och död. Inalles hade tio till tolf lik lifvit uppgräfda; inga menniskor hade ännu träffats vid lit. N alla kreaturen äre äfven omkomna; en häst, en ko och ett svin hade dock vid uppgräfvandet befunnits oskadade. Svinet lag formligen inklämdt i en af den starka sammanpressningen nästan til: förvandlad snömas Det sprang några steg och tumlade ötver ända, nen reste sig igen och började äta snö; det var naturligt vis efter ett par dygns fasta hungrigt. Hästen upptäcktes derigenom, att man såg en buske röra sig, och da man gräfde stötte man strax på dess hufvud. Han hade biti i busken, sannolikt för att äta, och tycktes sitt gnäggande ädagalägga sin glädj räddning. femtio är sedan gick granngärdarne; för hundra des Enany och förmodligen äfven Klethammer af samma olycka. Man hoppas att gräfgen skall kunna med all skyndsamhet ggå. Utom ett stort antal vägarbetare, som befinna, sig rundtomkring på gärdarne, har hela Opdalens unga manskap ilat ned på sina skidor, med spaden på axeln. Utom detta stora skred ha flera mindre i närheten egt rum, dock utan att göra nagon synnerlig skada; men på vägen mellan Klethammer och Aalbu hänga tre hotande fonder;: Detlifonden, Holsfonden och Böaletfonden, hvilka skjuta langt ut öfver bergskanten och tyckas sväfva som skyar i luften. Man är ej utan fruktan för att det äfven från detta håll kan komma skred. TN — Datant TR avmrmarclallominm har 411