tt utorva det storsta imilytande pa gen me-liju od, genom hvilken dessa upptäckter göras.ha Då en stor tänkare tillerkänner qvinnan en ov å vigtig ehuru medelbar plats i vetenskapens na tveckling, af hvilken vida större betydelse ka kulie icke då hennes framträdande på ett lä era praktiskt område af lifvet blifva? Här lil kola alla hennes andes rika skatter af ord-len ande förmåga och kraft i detaljens behand-ri! iug finna ett särdeles tacksamt fält. Det är!T ckså ät detta håll strömmen af de nyaide-Jat rna i detta afseende förnämligast drager sig, ar ch det icke i formen af sporadiska emanipationsförsök, utan genom framskjutandet sc f den aktningsbjudande falangen af qvinnans I cc ehof af arbetsrättighet inom samhället. i Enstaka anlopp att bryta de bojor, som det vi samla föreställningssättet ovilkorligen pålade l1( Iften af vårt slägte, ha ofta gjorts och d nisslyckats. De buro ock, de flesta, alltli genom en fantastisk prägel. Flera af vära lis äsare torde t. ex. ännu minnas Sofi ld agers, sorglustig i åminnelse, offentliga fören Irag och skrifter i emancipationsfrågan, hvarde ned hon i början af 1850-talet regaleradelal lera af Sverges städer. Vår tids rörelse ihb lenna riktning är af alldeles annat slag. Den jså ippträder i ett företrädesvis praktiskt tideti ivarf samt bär också i många afseenden alla u; ecken af att vara sin tids barn, i det frå-st san blifvit praktiskt uppfattad och befrielse-!n verket ändamålsenligt påbegynts. Mycketd san härvidlag tillskrifvas den omständighet, a utt det bättre ljuset till en del framgått urllö och i väsentlig mån går hand i hand med de g ig allt högre utvecklade naturvetenskaperna v och det verldsåskådningssätt dessa utbildat!n samt det vaknande kristiskt-religiösa lifvet. 1: foinnan är mannen icke wunderdånig, se deriv en enkla förnuftsregel, hvartill vår tid iln detta afseende kommit och hvars helsosamma fi konseqvenser från dag till dag görå sig alltju mera gällande. Högre vetande, större vyer,b af förstånd ofh känsla, ej af vana och för-!b dom, förestafvade seder och full delaktighet a lifvets säväl arbete som ock njutning, dessa I q förmåner skola. icke göra qvinnan mera) boqvinlig,, än våra manliga poeter varitlt pomanliga, då de i tusen sinony tusen qvä-, den skildrat lans och kärlekens tysta och v drömmande lif. Sed nulla regula sine exceptione. Io Hvad den nordiska qvinnan särskildt vidkommer, måste vi ovilkorligen fästa vära lä sares uppmärksamhet på det lidelsefriare skaplynne nordens qvinnori allmänhet ha att, glädja sig öfver samt den större arbetsförmaga deras jemnare sinne bereder dem, hvarigenom 1; naturen betydligt underlättat för dem öfver1 gängen till en mera sjelfbestämmande verk-po samhet. Det allmänna, saäväl sederna som ly sedligheten, löpa i norden mindre risk vidlj ett lossande af de band som hittills fjettrat S e an qvinnan än fallet kan blifva i södern, 1 hvars döttrars ådror ett hetsivare och svårare tämjbart blod sjuder, och hvilkas håg står vidal, mer till det ytliga och blott för stunden lande, än fallet är med nordens qvinnor. Våra döttrar, Ta och makar skola medl; en förbehallsamhet nalkas det kunskat a S pens träd på godt och ondt, hvartill nu ilj form af en större håndlingsfrihet tillträde för, r i ö dem beredts. Men när de en.gång öfvertygat unna bära frihetens ; sola de veta att värna sin Vi kunna derföre vara förvissade om att en större frihet för qvinnan äppeligen i norden kommer att framkalla sare seder. Tvärtom. Ur ett mera naturligt rättstillstånd skola bättre seder arbeta g fram, seder, som mera motsvara qvinnonaturens såväl psykiska som fysi Å och rättigheter. Med tillbörligt stadt pa den nordiska qvinnans speciella böjelse för ett fridsällt hemlif kan man icke annat än glädja sig öfver hvarj ständighet som kan bidraga att möjligg iler underlätta ett sadant. Blir det ej lättare för vare sig ynglingen eller ungmön att till ett kärleksfullt samlif räcka hvarandra handen då hvardera parten har utsigt att kunna draga sitt strå till det nya boet och sålunda bidraga till dess trefnad? Af alla sedliga institutioner är det i allmänhet äktenskapet som drager den största vinning af en större handlingsfrihet för qvinnan. För mannen bar ) äktenskapet, utom sin blott sinnliga sida, äfven den at en sedlig institution, men för qvin! nan tillkommer härutöfver en sida af ännu högre etisk betydelse, nemligen kallelse att blifva och verka som moder. Mannen kan undvika äktenskapet utan att i någon väsentlig mån svika sin pligt som samhällsmedlem, denna hans lifs högsta uppgift. Men qvinnan för. nekar till en del sitt väsende såsom menniska genom att icke uppfylla sin bestämmelse asom moder. Huru vigtigt är det icke derföre att för henne underlätta en äktenskaplig för ning. Och i detta afseende kunna få saker tänkas som skulle medföra en så v nelserik verkan som förmågan af sjelfförjning. Ja sjelfva äktenskapsmotivet skulle derigenom i många fall i grunden föräd Det blefve nemligen då en vida större möjlighet att låta kärlek, den ungdomliga, friska böjelsen tvenne hjertan emellan, taga ut sin naturliga rätt till förehing — i sanning en lig vinst för mensklighetens stundeligen ggaende förnyelse. Möjligheten att kunna ja hustru och barn, blir nemligen i det närmaste dubbelt större när äfven qvinnan ej fjettras af seden inom kökets trånga eller salongens andetoma sferer, utan kan och far förtjena sin skärf derute i lifvet hon också. Köket och salongen (resp. toiletten) ha hittills i de flesta fall tagit modrens tid mera i anspråk än fertalet at verksamhetsbrancher utomhus, isynnerhet statstjenster, upptagit mannens. Vi tro att de flesta mödrar, utan minsta skada för hushället, kunde egna sex å åtta timmar åt ett arbete utom hus. Till barnens vård under denna jemförelsevis korta tid har den rike att tiliga lämpliga biträden och den fattige barnträdgardar och dylikt. I följd af en naturens outredda lek, den der i allmänhet väl låter mera gosseän tickebarn födas, men deremot unnar döden tlera offer af mankönets unga telningar än af qvinnokönets, har genom denna senare omständighet i de flesta civiliserade länder det faktum konstaterats att medelåldersklassen hos folken förete flera qvinliga än manliga individer. Häraf uppkommer en omöjlighet ör ofta flera hundratusen qvinnor inom ett nda folk att någonsin bli gifta, sålänge engiftets sannskyldigt heliga id6 kan göra sig icke blott till namnet utan äfven till in hållet gällande. För alla dessa är nu sjelfngsmöjligheten deras yppersta mora-, liska. stöd — och man träffar inom denna klass ofta personligheter af det mest gripande intresse, den sannaste dygd — och — om de kunnat göra sig oberoende — den försonli1 jr Vv PA SANT SER g om att de värdigt k ) Am fr a —— —— A