Aftonbladet – 24 februari 1868, sida 4

Bekymmer äro menniskans trogna följeslagare: De antaga tusende olika gestalter, för att plåga oss under vandringen på lifvets väg. Väl derföre den, som, då både själens och kroppens krafter äro nära att duka under, finner öron öppna för sin klagan och hjertan ömmande för sin nöd! En åldrig fru, af köpmansklassen, som utan eget förvållande råkat i de mest beklagansvärda ekonomiska omständigheter, anhåller härmedelst, i mensklighetens namn, att en eller annan menniskovän täcktes på denna lista teckna sitt namn, jonte en liten skärf, om än aldrig så ringa, till hennes undsättning. Nedsänkt i skuld, utan ringaste medel till hyra, ved eller uppehälle, ensam, värnlös, främmande, utan stöd, eger hon ingen annan utväg än att vädja till medlidsamma likar om förbarmande, innan hennos förstånd svigtar och förtviflan tager öfverhanden. Gud och menniskor veta huru hon hittills ifrigt sträfvat för att kunna göra hvarje menniska rätt; dock hafva nu, genom på hyarannan hopade olyckor, alla hjelpkällor blifvit förseglade. Måtte en hvar, som behjertar detta, kunna i rikt mått trösta sig med det hugnerika löftet: Saliga äro de barmhertiga, ty dem skall ske barmhertighet Lista för välvilliga bidrag finnes å Aftonbladskontoret vid Mynttorget.