Aftonbladet – 24 februari 1868, sida 3

Thiers: Då vi, hr president, äro öfverens, hva ert mod beträffar, så vänder jag mig till statsm nvistern. Han hänvisar mig till ministrarnes ansv: righet. Är det :n garanti, som jag kan begagn mig af?(Skratt) Återstår interpellationen. Me nu har erfarenheten visat, att interpellationen ö ingenting, om mu reglementerar henne, så, 801 nu är förhållandet. Hvari består hon? Är den ti för att gifva miroriteten rättigheter (talaren ai I ären så insnärjda i frihetsiderna, at redan blott och bart ordet minoritet framkalla knot. Jag har set tider, då minoriteten icke va i församlingarna, då hon var i landet. (Oväsen. Det är oklokt att misskänna henne, att icke äfve lyssna till hennes ord. De sista 50 årens histori , har bevisat, hvilken uppmärksamhet man bord skänka minoritetens önskningar. Då interpella tionsrätten är så organiserad som i dag så finn Iden icke. Sådan den fordom fanns, kunde ma Ågå in på art. 75, ty ministern var nödsakad at ; Svara på interpellationerna. Men om art. 75 be I täcker tjenstemännen, ehvad man än må göra (ovä Isen); om mad till skydd endast har den ministeri ella ansvarigheten, hvilken icke finns till, och on linterpellationsrätten är så reglementerad, att mi noriteterna icke kuma göra sig hörda, då säge IJjag med öfvertygelse, att inga garantier finnas mo I missbruken. Röuher: Från ministerbänken skall aldrig et minoriteten sårande ord fällas. I hafven derföre icke rättighet att göra oss den förebråelsen, at vi angripa minoriteten. Om jag ville påminna om fordna tider, så kunde jag säga, att man föga re spekterade minoriteterna. Berryer: Jag skulle då bevisa motsatsen. Jag utgjorde en gång alldeles ensam minoriteten. Rouher: Jag vile ej åberopa herr Berryers vittnesbörd, men jag kommer ihåg det yttrande, som fälldes om hans parti, hvilket då befann sig i mi noriteten. Berryer: Jag står fast vid, att man alltid lemnat mig den största frihet. Hvad yttrandet år 1843 angår (Guizot brännmärkte då dem, som hade begifvit sig till Henrik V), så tröstar jag mig deröfver att jag erhöll en lysande upprättelse at mina valmän. Rouher: Man beskyller såväl regeringen som kammaren att icke respektera minoriteten. Jag vill påminna om, att minoriteten i lång tid endast bestod af fem medlemmar och att hon oafbrutet haft den fullaste frihet. Jules Favre: Men läs då Monitörn! Rouher: Men om minoriteten vill bli respekterad, så måste hos äfven respektera majoriteten, och då får hon icke yttra några hotande ord såsom nyss herr Thiers, som lät förstå att hvad som här är minoritet år majoritet utom kammaren. Landets sinnesstänming är helt och hållet representerad i majorite.en. Slutligen Op herr Rouher kammaren att förkasta de båda amendementerna, emedan landet eger tillräckliga garantier och man icke får försvaga embetsmannakåren. Majoriteten visade honom naturligtvis också den artigheten tch förkastade det första amendementet (Goergs) med 194 söster mot 44 och det andra (Berryers) ned 159 röster mot 61. Den 17 denne diskuterades ett amendement till presslagförslaget, framstäldt af hr Brame m. fl. och gående ut på, att det skulle öfverlåtas åt de enskilde att bestämma, i hvilka tidningar de vilja låta införa sina legala annonser. Anendementet blef förkastadt; endast 47 medlenmar röstade för detsamma. Diskussionen var åter stormig. Brame utvecklade först smendementet. Referenten Nogent S:t Laurent bekämpade det. Han förklarade, att det skulle lända statens intresse till skada, om prefekten icke såsom hittills finge behålls rättigheten att sjelf afgöra, i hvilka tidvingar annonserna skulle införas. Picard invände, att de ifrågavarande annonserna för det mesta infördes i de tidningar, som hade det minsta antalet abonnenter. Inrikes nädistern Pinard uppträdde med mycken häftighet i sitt svar. Han förklarade, att regeringen icke ville afstå från sin rätt att förfogt. om annonserna och icke skulle tåla, att mean lemnade dessa slags annonser åt de tidningar, som icke ha något annat syftemål än att störta regeringen. 1ifter honom talade Ollivier och Latour Dumoulin. Ett annat ameidement af Berryer, hvilket föreslog, att tidningarna, i hvilka legala annonser införas, skulle bestämmas af domstolarne och icke sf prefekterna var nära att gå igenom. För det röstade nemligen 103 och emot det 119 medlemmar, så att majoiteten denna göng endast hade 16 rösters vervigt. Sidele meddela: en öfverblick öfver de hittills erhållna resultaterna af debatterna öfver presslagförslaget. Af de 17 artiklar, af hvilka det består, ha emlast 7 blifvit definitivt antagna; de öfriga ha med allehanda amendementer blifvit åtaförvisade till utskottet för att omarbetas. De flesta af dessa förbättringsförslag gå it på att skärpa och icke wtt mildra förslaget. Så t. ex. Beuvergers unendement, som till böter lägger fängelsestraff. Guillontets, som fordrar straff för varje illasinnad anspelning på privatlifvet. De många förslag, som åsyftade afskaffande f eller mildring i strängaste lagstadganlena, ha nästan alla blifvit förkastade. Två umendementer ha dock gått igenom, hvilka vifva förhoppning om stämpeltaxans nedsättng och en mildung i stadgandet, att en attare kan för pressförbrytelse förklaras örlustig sina politiska rättigheter för viss id. Deremot har maximum af böter, 80,000 nes, samt den treåriga preskriptionstiden ör åtal mot pressförbrytelser blifvit bibehållen. Den bekanta art. 75 af år VIII, som bjuder, att atsrådets samtycke skall utverkas, innan al får anställas mot tjenstemän samt den sedermera tillkomna lag om äreröriga bekyllningar, hvilken förbjuder att förebringa ,evisning, förbli i gällande kraft. Den arikel, som upphäfver boktryckeriprivilegierna, jar tillsvidare, blifvit återtagen och kommer tt under en kommande session framläggas i orm alt en särskild lag, sedan en komite unlersökt dithörande förhållanden. Sannolikt .ommer den föreskriften att beslutas, att ill dess nämnda lag blifvit antagen, hvarje erant för en ny tidning erhåller tillstånd att ppsätta tryckeri för densammas utgifning. Jessutom ha följande frågor blifvit afgjorda restriktiv anda: om. beslag på utländska idningar, straffen för spridande af falska unerrättelser, polemik om communiques, inragniog af litterära tidningar, som anklagas ör att ha innehållit ekonomiska artiklar samt lutligen den rättighet, som administrationen örbehållit sig att tillåta eller förbjuda tidingars försäljning på gatorna, hvilket för nänga af dem är en fråga om lf eller död. ENGLAND. Det tros temligen allmänt, att lord Staney skall komma att efterträda lord Derby asom chef för kabinettet och erhålla peersrdigheten för att kunna representera regeingen i öfverhuset. Disraeli skulle då öfCm utrikesportföljen. Å andra sidan tyces likasom det konservativa partiets chef äfen det liberalas lord Russell ha för afsigt tt draga sig tillbaka. I ett bref om de irindska angelägenheterna till Chichester Forescue antyder han detta indirekt och rekomienderar Gladstone såsom lämpligaste manbm sor! RP RARE P