Aftonbladet – 24 februari 1868, sida 2

Nu är det icke tid till svaghet, grefvinna, sade missionären nästan strängt. Ni har varit alltför förtrolig med dylka blodiga uppträden för att darra nu Men jag förmår ingenting numera, s de hon sorgset. Min makt är alldeles bi v År icke höfdingen, Giengwatah, er lifegne slaf? År icke er vilja lag för hans folk? Den var det, så länge jag var stark och hänsynslös nog för att uppehålla den, men nu, tyvi j r, är jag blott en vanlig, svag qvinna. Sedan vi först möttes på stranden af denna flod, hafva i min själ vaknat tankar som slumrat i åratal. Det rysliga lif man för i dessa skogar upprör mig i mitt hjertas innersta djup och höfdingen föraktar detta; han anser det som feghet. Drottning Esther har återvunnit sin fordna makt och Butler, min dotters make, drifver dem som en mordengel till det onda. De hafva smugit sig härifrån utan att säga mig ett ord. Gud allena vet huru detta skall slutas. Ni måste företaga något, min fru; gif icke vika för denna svaghet — ni har ej ett ögonblick att förlora — det gäller lif och död för mången. Det är som en dröm, detta, sade Catha rine med stirrande blick. Er stämma för mig tillbaka — tillbaka till min ungdoms dagar. Hvar hörde jag den då? Det är icke tid att drömma nu, grefvinna, sade missionären. Försök att vakna ur denna dvala -— följ mig blott. Hör ni skotten — larmet, tjutet? Men Catharioe förmadde ej öfver nna den förstod j I hon hörd 0 Rom ett ögonblick för hennes tanker; hon var åter i sitt fädernehem. Till och med