Aftonbladet – 24 februari 1868, sida 2

blodbad måste förekommas. Tyst! det var ett skott. Jag hör trumhvirflar på afstånd — och krigstjutet! Gud hjeipe de arma menniskor som i dag skola förgas! Men hvad kunna vi göra, moder? Striden är redan börjad.n Låt mig tänka litet,, svarade Oatharine och tryckte handen mot pannan sträfvande att återkalla något af sin fordna fasthet. O, måtte Gud hjelpa mig! utbrast hon. Den ljufva flickan på ön — Thamerou, vi måste rädda henne. Jag har lofvat det — men krigarne hafva lemnat mig — armbandet är kanske icke nog! Moder, jag skall rädda hennes lif, om det ock skall kosta mitt eget. Låt oss gå — låt oss gå! Det blir en förfärlig dag i dag. Kom, moder, kom! Tyst! jag hör ljudet af åror! Det är kanhända Butler — 0, om det vore han! utbrast Thamerou som först och sist tänkte på honom. Catharine skyndade mot tältdörren, men i detsamma upplyftes den och missionären stod framför dem. Qvinna — grefvinna af Granbyl. sade han, hvad gör ni här? Död och blodbad omger er — akta er att det ej kommor att hvila tungt på ert samvete. Hejda era vildars framfart — rädda de oskyldigal Jag! — jag förmår intet — intet! utbrast Catharine. Gå, Thamerou, gå geast och sök upp höfdingen eller drottningen. Skynda, om du ej vili draga allt detta blod öfver våra hufvuden! OQO, min herre, min makt hö tan förbi, men allt hvad en 2 qvi mår vill ; Ca sjönk och darrande och ur st Je