Aftonbladet – 24 februari 1868, sida 2

oenomborrades af kastspjut med stenspetsar; andra föllo med klufna pannor; andra åter flydde bort emot Forty Fort, eller till floden, kastade sig i vattnet och kämpade med strömmen om sitt lif, Intet villebråd blef någonsin jagadt så som dessa olyckliga menniskor. De blefvo nedskjutna öfverallt — på åkerfälten, i träsket, i skogslunderna. Utan afseende på ropen om nåd, jagades de ned till flodstranden, drogos ut ur buskarne der de sökte dölja sig, till och med upp ur vågorna för att nedbuggas öfver stenarne som rök af deras blod. Så rasade förföljarne midtemot Monockonokön. Lika blodiga uppträden egde rum i närheten af Forty Fort. Indianerna rusade, hoppande och tjutande, som vargar öfver lök ten för att afskära återtåget till fästnipgen och de stackars flyktingar som toge den vägen, nedhöggos i hopar eller släpades som fångar bort till indianernas läger.