Aftonbladet – 22 februari 1868, sida 2

runn, dit hr Ljungqvist öfver isen sannolikt ämat begifva sig från Djurgårdslandet. Hr Ljungvist, en allmänt aktad man, sörjes djupt af sin fterlefvande familj och talrika vänner. — Efterföljansvärdt exempel. Från ödermanland skrifves till D. A.: Uti en tid som lenna, då man från de olika delarne af vårt land, eständigt och icke utan skäl hör upprepas klaan öfver nöd-och brist på arbete, hvartill anledingarne beklagligtvis alltmera öka sig till följd leraf, att de flesta arbetsgifvare, genom egen peningbrist, tvingas att inskränka antalet af de personer, som de uti sitt arbete sysselsätta, är det en illfredsställelse att kunna omförmäla, att, vid ny igen hållen kommunalstämma inom Vestermo föramling af Vester-Rekarne härad och Nyköpings än, egaren till Värhulta-godset, brukspatronen W. F. Grubb, erbjudit sig att bereda komnunens arbetslösa manliga befolkning arbets-västa sommar samt att derjemte under vintern: emna den qvinliga befolkningen inom Vestermo församling tillfälle till arbetsförtjenst genom PE nad af såväl ull som lin, för hvilket ändamål beälde hr Grubb detta år icke afyttrat något af linskörd, hvaraf han annars vanligen brukar raxt på hösten försälja större delen. När man rtill lägger, att nämnde godsegare vid samma kommunalstämma förklarat sig villig att för sördeles billigt pris tillhandahålla ,Vestermo försam-: ings invånare spanmål, såväl till utsäde som till födoämne, torde det ej kunna anses vara olämpligt att uttala den önskan, att andra, som ega tillfälle dertill, måtte, hvar i sin mån, följa hr Grubbs rtjenst för både vintern, instundande vår ochls far I reser lofvärda, ehuru med ekonomisk uppoffring förenade . handlingssätt, hvilket, hufvudsakligen för att mana till efterföljd, synes vara förtjent af allmänhetens uppmärksamhet. — Borrningarne vid Osmundsberget. I Falu läns Tidning läses: Angående de borrningar, hvilka alltsedan sistl. December månad pågått vid det inom Rättviks socken belägna Osmundsberget, äro vi efter ett under förliden vecka derstädes aflagdt besök satte i tillfälle att lemna några meddelanden, som icke torde sakna allt intresse. Borrningsarbetet, hvilket försiggår inom ett särskildt för detta ändamål invid bergets fot uppfördt skjul, som till sitt yttre mycket liknar en vanlig svensk landtkyrka, fast naturligtvis i betydligt förminskad skala, är fördeladt på tvenne arbetslag med 10 mans styrka och fortgår 16 timmar i dygnet, som är afdeladt på fyra särskilda vakter. Den ångmaskin, som vid arbetet begagnas, är af 8 hästars kraft samt skötes af en maskinist och en eldare. Borr-redskapen, för hvars upplyftande en särskild ånghiss är applicerad, innehar en längd af 36 fot och en vigt af 12 centner samt verkar med 3 fots fallhöjd. Under vanliga förhållanden borras 5 å7 fot dagligen, men alldenstund hinderliga omständigheter icke sällan inträffa, hade borrbrunnen, hvars diameter är omkring 5 tum, vid vårt besök på stället ej uppnått större djuplek än 70 fot. De under borrningen hittills genomträngda lagren äro följande: a) den vanliga jorden af grus. sand och klapper med mylla, till åtskillig mäktighet af 3 å 4 fot mer och mindre; b) en lös, leroch brunaktig skiffer, som i fasta brottet är temligen fast och tät, men uppkommen i luften faller och vittrar sönder, 12 fot mäktig; c) en grof, grå, fet lera, blandad med fin sand, och ganska fin gul skimmer, 4 fot mäktig; d) brungrå, hård och fast skiffer, som vid första uppbrytningen är fet som tälgsten, men sedan torkar ut och blir som annan torr skiffer, 1 fot mäktig; e) ett hvitaktigt hvarf valklera af endast ett fingers mäktighet men af utmärkt finhet och godhet; f) en grof lera, brungrå till färgen, fet, blandad med ganska fin sand och skimmer (är för öfrigt af samma art som lit. e), 1 fot mäktig; g) en fin, mörkgrå, fet lera, som i sitt brott ej faller alldeles skifrig, utan mestadels i hvasskantiga och oregelbundna stycken, ungefär som flintan; med väpnadt öga varsnar man deruti fin skimmer; hon löses ej upp i sitt eget vatten, eller sådant som genom klyftorna ur oljegrufvan och flerestädes ur berget nedrunnit, hvaremot hon genast löses uti annat främmande vatten; under bar himmel vittrar hon sönder; hon löddrar sig och fradgas såsom tvål och såpa; gäser i elden såsom annan lera och då hon är smält flyter dess slagg på vattnet; antages kunna duga till valklera vid klädesfabriker, 3 fot mäktig; hb) en hård och ganska tät brun kalk, som ser ut likasom vore den en hård skiffer, 12 fot mäktig. Detta lager är det sista man hittills hunnit genomtränga. Såsom exempel på sådane vid borrningen hinderliga omständigheter, som ofvan antyddes, kan omnämnas, att man efter att hafva gepomträngt det under lit. g) betecknade berglagret, hvilket icke egde nödig fasthet utan oupphörligt föll sönder och på detta ställe delvis igenfyllde borsbrunnen, fann sig nödsakad att för wvidare fortkomst förse brunnen med jernrör ända från ytan och ned igenom nämnde lager. i Slutligen torde förtjena anföras, att spår af bergolja visar sig på vattnet såväl ur den sandpump, hvarmed borrmjölet upptages, som i sjelfva borrredskapen.