Aftonbladet – 22 februari 1868, sida 2

och obestridt. Hon har haft en afgjord framgång, man åhörde henne med lifligt intresse, man applåderade henne med hänförelse och man ropade fram henne tre gånger efter utförandet af det svåra nummer hon valt. Hon är en ung qvinna, blond (!), elegant, stor och ståtlig; hon har denna fina hvita hy, som särskiljer nordens qvinnor från andra och som så behagfullt utmärker hennes landsmaninna Kristina Nilsson; hon är graciös och otvungen, hon för sig väl och uthärdar med blygsam säkerhet folkmassans blickar, hvilka ej tyckas förvirra henne. Man känner att hon är säker på sig sjelf. Utan rädsla eller tvekan föll hon in ledigt och beslutsamt i denna concerto, och hon fortsatte ända till slutet med samma kraft, hvarmed hon började. När det var slut steg dock blodet något upp i hennes bleka ansigte, och hon bugade sig rodnande af glädje och rörelse under en storm af bravorop.