Aftonbladet – 21 februari 1868, sida 3

Potpourri, Innehåll: Den preussiske utrikesministern uträttar kommissioner. — Diverse smått och godt på vers och prosa i anledning af det franska presslag-förslaget. — Valeotinsbrefven och Valentinspresenterna i Ing land. — Blir det krig eller fred? — Ett beriktigande af en notis. on Den grefve Bismarck är då outtröttlig i sina omsorger för alla preussiska undersåters väl. Vi ha ett nytt bevis derpå i dessa dagar då, enligt hvad man fitmer af tyska tidningar, hr Bismarck gått ända derhän i uppoffrande nit att uppträda ungefär som en vanlig kommissionär till fordringars indrifvande, förmodligen dock utan att beräkna arvode för sitt besvär. Ett sådant tillmötesgående a! en utrikesminister torde stå temligen enstaka. Så här skrifves från Stralsund den 9 dennes om förhållandet: En härvarande affärsman hade skickat varor för ett värde af ö0 thaler till en person i Sverge, men kunde icke, trots flerfaldiga anmaningar, erhålla liqvid. Hans försök att genom den på gäldenärens boningsort fungerande preussiska konsulns bemedling utfå sin fordran, blef utan resultat och vår affärsman vände sig då till hr Bismarck med en besvärsskrift öfver den nämnde preussiske konsulns likgiltiga beteende, men då blef det annat af; preussiska beskickningen i Stockholm erhöll genast uppdrag att taga saken om hand. Den ifrågavarande konsuln erhöll order att ingifva rapport och rättfärdiga sig. Efter en god tids förlopp och mycken skriftvexling blef slutligen den ifrågavarande summan genom ministeriet för utrikes ärenden fversänd till fordringsegaren. Ett med detta samtidigt behandladt fall, hvari samme fordringsegare gjorde anspråk på betalning af en annan gäldenär i Sverge, blef också arrangeradt genom utrikesministeriet, dock blott delvis. Y gäldenären åberopade en genfordran. Men äfven när utväg till en uppgörelse i godo syntes stängd, erbjöd utrikesministern sitt bistånd för ytterligare åtgärders vidtagande och han yttrar i sin skrifvelse till vår affärsman: Skulle niönska att jag skaffade er en advokat för att börja en process mot er gäldenär, så är jag beredd att i det afseendet gå er tillhanda med råd och dåd. Då emellertid den omtvistade summan icke utgjorde mer än några få thaler, så begagnade han sig ej af det gjorda erbjudandet och saken blef ej vidare på rättslig väg fullföljd. Diskussionen i lagstiftande kåren af förslaget till presslag håller fortfarande parisarne vakna. Tidningarne meddela de officiella comptes-rendus, men tillåta sig naturligtvis inga kommentarier till diskussionerna — man tiger och sväljer och väntar på bättre ider. De mindre tidningarna hålla på sitt tt intresset för frågan vaket genom meddelande af fingerade diskussioner, hållna i småtreflig, ironiserande stil. Vi meddela här ett prof: Deputeraden hr X för valkretsen Y. har ordet: Messieurs! Enligt min tanke bör följande förslag till lag ej kunna undgå att erhälla absolut majoritet: Art. 1. Alla fransmän hafva rättighet att utgifva en tidning. Art. 2. Hvarje fransman, som utgifver en tidning, skall dömas förlustig lif sitt. (Sakta mummel). Hvad befalls? Herrarne tro, att vissa personer skola komma och säga, att denna lag ej är liberal, att den här sidan af kammaren (pekar åt venster) skall påsta att franska pressen har munkafle? De ha orätt, pressen har ingen munkafle, pressen är fri, hvarje fransman har ju rätt att utgi tidning, der ligger lagens anda öppen ten, den mest vidsträckta och fullständiga frihet. Det finnes ingen inskränkning hvarken för öfvermagar eller åttioåringar, hvarken för den opinionen eller för en annan. Alla fransmän, jag ber herrarne noga komma ihåg det, alla, koppärriga och vaccinerade, harmynta och uppnästa, döfstumma och puckelryggiga, alla kunna de utgifva en tidning. Se der en lagtext, som ej lemnar rum för någon tvetydighet. Det är friheten, den sanna friheten. i Men vid sidan af friheten, som tillåter utöfvandet af en rättighet och utsträcker den till ett helt folk, maste en klok regering hafva en garanti att denna rättighet ej urartar, att Iribeten ej öfvergår till sjellsvald, och denna garanti, mina berrar, finner jag tillräckligt betryggad i Art. 2, lika kort och klar i formen som Art. 1. . sHvarje fränsinan, som utgifver en tidning, skall dömas förlustig If sitto, Ja, mina her