Aftonbladet – 21 februari 1868, sida 1

I Statsregleringspropositionen IV, Vi fortsätta och afsluta i dag den allk männa öfversigt af statsregleringspropositiom nen, i och med hvilken vi åsyftat en under sökning, huruvida regeringen i sitt budget förslag iakttagit all den med det allmänna bästa förenliga sparsamhet, som tidsförhållandena kraftigt påkalla, som hon sjelf för ett år sedan eftertryckligt betonade såsom en grundregel för såväl sin egen som repres sentationens verksamhet, och för hvilken en officiös röst nog pockande sökt åt henne vindicera allmän erkänsla. På fjerde hufvudtiteln ha tre ledamöter af andra kammaren, med anledning af den kungliga propositionen, fäst särskild uppmärksamhet genom motioner om betydliga indragningar, nemligen hrr OC. A. Larsson, L. O,. Larsson och J. Pährsson. Utan att vilja göra samtliga deras yrkanden till våra, finna vi dock ostridigt att, på detta område af statsregleringen, riksdagen har mycket att afhjelpa, som af regeringen försummats, för att gifva verkande kraft åt hennes egen ofvan Dämnda vackra grundsats, Väl finna vi, att den nye krigsministern endast med några tusen rdr höjt de å ordinarie stat begärda medel öfver det i nu gällande riksstat anvisade belopp, äfvensom vi äro villiga att egna billigt erkännande åt beslutet att inställa indelta armens regementsmöten detta år samt åt förslaget att till materiels anskaffande använda hälften af den sålunda uppkommande besparing. Men härvid kunna vi ej undgå att anmärka, att en noggrann, allmän undersökning af de å or dinarie stat uppförda poster ej bort under låtas: det är ej ensamt vår mening, att en sådan granskning skulle ådagalägga möjlige heten att till lämpligare användning för vigtigare ändamål, än de nuvarande, indraga ej alldeles obetydliga belopp. A extra stat ha till fortifkationsbehof begärts 286,590 rdr. Representationen eger giltiga skäl att, lindrigast sagdt, förvånas öfver detta yrkande. Under påtryckning af hennes otvetydiga missnöje med det sätt, hvärpå de under årtionden till fortifikationsbehof beviljade stora summor användts, har Jen befästningskomite förordnats. Det torde äfven af dem, som från den nya riksdagens sida ej vänta några utomordentliga kraftåtgärder, kunna motses, att folkombuden ej hädanefter skola befinnas villiga att utan vidare omständigheter släppa till summa efter summa till utförande af företag; som man ej på förhand sätter dem i tillfälle att lära känna och bedöma, utan förbehåller åt en eller annan högre viljas nycker; att de således först och främst fordra en fullstän dig plan. Det torde ock kunna förväntas att representationen, utan att öfverskrida sin beI fogenhets område, dock finner beskattningsrätten äfven innebära den pligten mot dem, I som beskattas, att så långt möjligt tillse att ej medel, som för af henne godkända ändamål beviljats, på ett ändamålsvidrigt sätt användas, att hon med andra ord vill öfverlemna användningen till personer, till hvilkas förmåga hon kan hysa tillit Och slutligen lärer hon näppeligen eftergifva sin rättmätiga fordran, att all tvetydighet må upphöra, hvem henne är konstitutionelt ansvarig oeh således i beslut rörande dessa ärenden ej andra rådgifvare, än de af grundlagen kända, må inblanda sig. Att med generalmajoren Kleen i spetsen för fortifikationen, och under det att befästningskomiten ännu ej afslutat sina arbeten, följaktligen ej heller någon befästningsplan kunnat meddelas representationen, framkomma med de i den kungliga propositionen anmälda fortifikationsbehofvens, vittnar ej blott om ett beklagligt vidhållande af gammal slentrian, utan ock om en nog vårdslös hållning gentemot folkets ombud. Detta i allmänhet. Hvad för öfrigt vidkommer de till nära 300,000 rdr beräknade, förmenta fortifikationsbehofvens egen beskaffenhet, bör dels erinras att man länge varit tveksam om lämpligheten att för en så liten sjögående flotta, som den svenska, underhålla en så vidlyftig sjöfästning som Carlskrona, då tvenne andra sådana finnas, och då Carlskronas försättande i fullgodt skick skulle erfordra summor, flere gånger större än värdet af den materiel, som Sofästnin en afsåge att skydda. Under sådana förhållanden inser man ej någon nödvändighet att å denna riksdag till Hästholmens befästande bevilja ett af förra riksdagen nekadt anslag. Likalitet borde anslag till Carlsborg nu ifrågasatts, derest man ej tror, att riksdagen ingenting lärt af våra fästningsbyggnaders nyare historia. Beträffande pontonierbataljonens kasern, till hvilkens fullbordande äskas 55,000 rdr, kan man nu blott beklaga, att ånyo ett sådant etablissement förlagts i hufvudstaden, som vid krigsutbrott, alltför sannolikt, blir första målet för fiendens anfall. Men att räcka handen till förnyande af samma fel; det kan man dock undvika, hvarföre vi förmoda att anslaget för en ny laboratoriibyggnad å Ladugårdsgärdet icke beviljas. A Marieberg har, med en kostnad af 50,000 rdr, anlagts verkstad för kopparpatroners tillverkning. — Antalet af militära etablissementer i och vid den öppna hufvudstaden, lätt åtkomliga vid anfall, torde nu vara tillräckligt stort. Bland artilleribehof, som otvifvelaktigt komma att göra sig gällande, äro uppförda fyra grofva, pansarbrytande kanoner, med lavetter och projektiler beräknade till 100,000 rdr. Då en så hufvudsaklig fråga, som vaIet mellan refflade och slätborrade piccer, ej ännu, såvidt vi känna, är afgjord, synes det oss ej otroligt att denna utgift kan anstå ännu ett år. Ty om än deras anskaffning, såsom det i statsrådsprotokollet heter, bör ske samtidigt med de verk, der de. skola uppställas, så är brådskan väl ej Mrängande, då det ännu står i vida fältet hvad beslut kommer att fattas i anledning af befästs ningskomitens förslag rörande inloppet till Stockholm. Hvad vi i denna allmänna öfversigt afregeringens budgetförslag ytterligare wille påpeka, kan sägas med få ord; -— om post-, tulloch jernvägstrafik-staterna få vi nemligen tillfälle att särskildt yttra oss. Bland de hittills icke vidrörda hufvudtitlarnes detaljer förekommer, under den sJette, en som förtjenar synnerlig uppmärksamhet, nemligen handelsoch sjöfartsfonden. Den kungliga propositionen äskar fortfarande ett förslagsAnslag, stort 750,000 rdr, att utgå direkt af tullmedlen. Hr Nils Larsson h ar emellertid