Aftonbladet – 20 februari 1868, sida 4

I en tid som den närvarande, då nöden träder upp, icke uti enstaka fall utan i massa; när icke individer eler till och med spridda församlingar, utan hela landskap äro hemfallna under de yttersta behof för lifvets uppehållande, borde, så kan det tyckas, välgörenheten, hvilken från alla håll tages så starkt i anspräm lemnas i fred för klagoropen från enskilde lidande. Onekligen ligger det en viss billighet häruti; men det heter ock: Nöden har ingen lag; och ett vädjande till barmhertigheten och menniskokärleken har i vårt land aldrig varit förgäfves. Man kan gerna komma öfverens om, att den nöd, som ställer sig fram offentligen på gatorna och torgen, eller går omkring i husen under bettlande från dörr till dörr, ofta är mindre behjertansvärd än den, som gömmer sig för andras blic kar och har försyn för att blotta sitt elände inför verlden. Denna klass af nödställde, I der en benämning, som lånats från ett främmande språk, är icke mindre att finna här hos oss än i något annat land; och det är just för ett par sådana olyckliga pauvres honteux, ömma hjertans deltagande här påkallas. Enkefru L—d, nu 62 år gammal, föddes af välbergade föräldrar, hvilka skänkte henne en vårdad uppfostran. Hon uppväxte sålunda, utan att behöfva göra bekantskap med umbäranden eller nöd. Sedermera gift med en man, som icke heller var obemeålad, framlefde hon i flera år ett vekligt lif på en temmeligen betydande egendom, som han inköpt i Westmanland. Men för jordbruket missgynnande konjunkturer jemte de gugande räntorna på den med köpet förenade skulden blefvo i längden alltför tyngande, synnerligen då härtill kom den visserligen kära, men dyrbara omsorgen att uppföda och gifva uppforstran åt nio barn. Egendomen måste säljas; och istället att odla den egna torfvan, försöktes att vinna utkomst genom arrenden af andras jord. Dock icke heller detta slog sig rätt väl ut. På det första stället lades genom åsketd åbyggnaden till största delen i aska, hvarvid äfven arrendatorn led en betydande, för honom högst kännbar förlust. Härefter följde under årens gång andra arrenden i särskilda orter, utan att det likväl lyckades dessa makar att kunna förbättra sin ställning; och när mannen slutligen dog, förtärd af sorg och bekymmer, blef konkurs efter honom, hvarvid kreditorerna lemnada icke ens säng att ligga uti eller sängkläder att ligga på åt den alldeles utblottade enkan. Att tiälja de försakelser och den brist, hon sedermera haft att utstå, skulle blifva alltför vidlyftigt. Olyckan kommer ad;ig ensamr, säger ett gammalt ordspråk, och så har förhållandet varit äfven här. Nöden har förtyngts genom sjukdom, hvilken medrt förlamning af ena handen, åtföljd af ständig värk, hvarigenom förmågan till arbete helt och hållet förtagits. i Af de nio barnen lefva sex — en son och fem döttrar — men ingen af dem befinner sig i stånd t lemna sin åldriga moder något under Sonen har utvandrat till Amerika, och af dött rarne äro tre gifta, men i fattiga vilkor, en ibland dem hosatt i Finland. Den yngsta har stannat hos sin moder, sträfvande för deras gemensamma uppehälle med de aktningsvärdaste ansträngningar