Aftonbladet – 20 februari 1868, sida 3

cl användande nu aro bestamda: each f! ob) att riksdagen ind i underd. skrifvelse 1) anhälla, det K. M:t täcktes låta tillse, hurut vida icke någon inskränkning i de förmåner, ll som vid tjenstledighet äro de diplomatiske t lembetsmännen förunnade, må vara af omständigheterna påkallad; Andra kammaren. Diskussionen rörande reseersättning åt kammarens ledamöter: Enligt löfte återkomimä vi till den i går förda diglaissionen, 1 anledning af en utaf hr Jöns Pährsson väckt motion dels om nedsättning från 3 rdr 75 öre till 2 rdr 50 öre i den vid senaste riksdag för kammarens ledamöter bestämda skjutskostnadsersättning och dels att resekostnadsersättningen, då resan sker på jernväg, måtte bestämmas till afgiften för en platssi andra i stället för i första klassens vagn med snälltåg, och vid resa på ångbåt till afgiften för enkel i stället för dubbel hyttplats. I utlåtandet n:r 9 har statsutskottet endast fästat afseende vid det förstnämnda yrkandet och föreslagit denna ersättning till 3 rdr pr mil. Hr Carl Ifvarsson hade reserverat sig mot beslutet i afseende på ersättning för ångbåtsI resor och föreslagit att kostnaden borde beräknas I efter enkel hyttplats, i hvilken reservation hrr Key I loch Anders Persson instämt. Diskussionen öppnades af motionären hr Jöns Päbrssoo, som erinrade om, huru väl sparsamhetens grundsats behöfde tillämpas, då en statsbrist af flere millioner tynger på landet. Tal. I förordade den i motinen föreslagna skjutskostI nadsergättningen, 2 rdr 50 öre pr mil, motsvarande betalningen för två hästar, då kammarens ledamöter för sig och effekter i alla fall blott behöfde en häst och kostnaden för den andra häI sten således ganska väl kunde räcka till traktaI mente. Hr John Eriecsoa påminde om de vackra tal Isom vid gistlidne riksdag, då frågan om resekostnadsersättningen hos kammaren förevar, höllos om nödvändigheten att iakttaga sparsamhet, men huru omröstningen illa svarade emot de granna I talen och visade, att blott minoriteten då yttrade sig. Tal. yrkade bifall till hr C. Ifvarssons reservation. Utskottet hade i utlåtandet haft ett resonemang, hvilket tal. icke kunde underlåta att ogillande omnämna, det nemligen, att man borde taga till resekostnadsersättningen så rundligt, att den äfven räckte till traktamente. Men som grundlagen icke vet något om traktamentsersättning och således menat, det någon sådan icke skulle bestås, så kunde tal. icke gilla att man sökte insmuggla den genom den ökade skjutsersättningen. Hr Ahlgren hade räknat efter, att summan af de mil, kammarens ledamöter vid förra riksdagen färdades, utgjorde omkring 1700. Då nu fråga vore, antingen ersättningen skulle utgå efter 3 rdr eller 2 rdr 50 öre, så skulle skilnaden utgöra blott 850 rdr, hvilket utöfvade bra litet inflytande på de omordade millionerna. Hr 8Beron!us, Frångan bör betraktas ej blott ur rent ekonomisk synpunkt, utan äfven konstitutionel. Den karaktersskilnad som förefinnas mel lan begge kamrarne ligger, åtminstone till någon del, deri, att andra kammarens ledamöter ega sina riksdagskostnader , ersatta, då första kammarens måste bestrida dem sjelfva. För min uppfattning ligger det äfven en stor fördel och något ganska betryggande uti, att det egentliga folket kan för sin andra kammare uppsöka dugligheten, sjelfständigheten och redbarheten hvarhelst den står att finna, utan fara, att komma den valde några enskilda kostnader och uppoffringar åstad. Men dertill fordras att representanten äfven får hela sin resekostnad fullt ersatt, och detta får han ej, enligt mitt bedömande, med mindre utskottets förslag antages. Vi böra nemligen komma ihåg att intet dagtraktamente är upptaget för resdagarne och behöfs det derför rätt väl, att sjelfva skjutsersättningen blir så hög, att t. ex. den som reser vanlig skjuts kan spara in en häst och den som går med ångbåt en hyttplats för att dermed bestrida sitt vivre. Den som går på jernväg kan på samma sätt, om han begagnar andra klassens vagn i stället för första bestrida sin lefnadskostnad med skilnaden. Reservanterne måste man medgifva haft befogenhet för sin reservation så till vida, som den, hvilken går med ångbåt, som ej är försedd med hytter, blir jemförelsevis lidande, när för honom blott föreslagits enkel salongsplats, men såsom utskottet äfven anmärker, förekomma sådana ångbåtar numera endast på de allra kortaste farlederna, der hela resan upptager så liten tid, att den resande ej derunder behöfver offra något afsevärdt på sitt vivre. Hvarföre dubbel och ej blott enkel hyttplats blifvit föreslagen, kan äfven finna sin förklarmosarund deri, att man med skäl må anse riksdagsmannen böra, om han det önskar, vara befriad från de små obehagligheter och obeqvämligheter, hvilka ofta äro oskiljaktiga från sammanboendet med en alldeles obekant ferson i en trång hytt. På dessa skäl äfvensom dem, hvilka utskottet framlagt — anhåller jag vördsamt om bifall till betänkandet. Diskussionen, som från början egentligen skulle röra endast frågan om skjutskostnadsersättningen, hade på talmannens framställning utsträckts äfven till frågan om ersättningen för resa på ångbåt och jernväg. Detta förändrade förhållande gaf hr Jöns Fährsson anledning att yrka, det ersättning för jernvägsresa borde beräknas efter andra klassen, emedan de flesta i alla fall troligen begagnade tredje klassen, hvadan således öfverco Pe mm ee a a nn skott uppstode till traktamente. Sannt vore visserligen, att förslaget ej kunde medföra stora besparingar, men om man icke sparade i det lilla, kunde man aldrig få det stora. Hr Key höll före, att det ingalunda var minoriteten ensam, som vid sista riksdagen talade för besparingar, utan att beslutet då fattades för att undvika ett annat, af hr Hierta framstäldt, ännu frikostigare än utskottets antagna förslag. — Tal. fann det lika orimligt att, enligt utskottets förslag, beräkna ersättning för två hyttplatser, men blott en salongsplats, som om man föreslagit 2 första klassens, men blott 1 andra klassens biljett på jernväg. Man hade velat försvara den dubbla hytt platsen dermed, att betalningen för den ena kunde behöfvas till vivre, men tal. kunde ej finna, att sjöluften suger mer, ej heller att den resande blir mera matfrisk, om han har plats i hytt än om han logerar i salong. Derföre yrkade tal. ersättning för enkel hyttoch salongsplats. Hr O. 8. Olsson erinrade hurusom det vid förra riksdagen fattade beslutet i denna fråga blifvit klandradt både af svenska folket och dess tidningspress och detta, enligt tal:s tanke, med rätta. Det vore derföre kammaren värlligt att nu bättre motsvara förhoppningarne och icke blott tala om besparingar utan äfven vidtaga dem. Hr ffierte2, såsom representant för hufvudstaden, och således i denna fråga ointresserad, ansåg sig böra instämma i hr C. Ifvarssons reservation. Hr Carl Hfvarsson uttryckte såsom sin mening att man borde förebygga sådana bestämmelser, som kunde föranleda val af ett fördelaktigare sätt att färdas och yrkade, för detta ändamåls vinnande, bifall till utskottets förslag i afseende på landsvägsresa, och till sin reservation i fråga om jernvägsoch ångbåtsresa, men ansåg tillika att efter denna beräkning något öfverskott icke gerna kunde uppstå, då den resande äfven skall bekosta transporten af sina effekter. Hr förnfeldt ansåg uttrycket i R. 0. 23 8, om ersättning för resekostnad till och från riksdasen tydligen afse traktamentsersättning och ville tal. på den grund förorda utskottets förslag. Hr Ä iraud fann stadgandet i 53 8 R. O. att i mål, som personligen rörer någon ledamot i kammare, må han väl öfverläggningarne, men ej beslutet, öfvervara, vara tillämpligt på ifrågavarande fall. Och då denna fråga personligen rörde kammarens alla ledamöter, med undantag af Stockmm mem rm m mo LU holms representanter, ville tal. hos talmannen an