Aftonbladet – 20 februari 1868, sida 2

nan rådgifvare än henne. Sedan Catharines kufliga mod och stolthet försvunnit, hade iennes inflytande öfver honom aftagit, under let att Butler helt och hållet utträngt henne och drottning Esther återvunnit den plats i nans aktning, som hon för så lång tid måst afträda åt hans hustru. Så länge hon var nästan lika sträng och obeveklig som han sjelf, kunde Catharine befalla; nu kunde hon lott bedja. Hennes högre och bättre natur, som alltmer tog ut sin rätt, var för honom som en förseglad bok; han kunde förstå och högakta mod och styrka, men de dolda drifjedrar, som styra en högsinnad och högt bildad qvinnas handlingssätt, som stundom. söra svagheten till en dygd och till och med örläna fruktan en viss älskvärdhet, kunde an alldeles icke begripa. En förfärlig missanka, som djupt sårade hans stolthet, hade blifvit honom bibringad, och han missförstod ulIdeles sin hustru; hans verkligen ädla kaakter, som stod högt öfver bade vildarne ch de hvitas lister och konstgrepp, hade jort honom till en lekboll för en elak menuskas listiga planer. Då godheten började Nlifva en öfvervägande egenskap hos Cathaine, ansåg han dess milda och ödmjuka .ppenbarelse som feg fruktan, alstrad af kuldbelastadt medvetande, och hon blef nätan ett föremål för hans förakt. I hennes almodiga ihärdighet och öfvertalande stämma äg icke längre någon makt; den starka ande, om förut beherrskat honom och väckt hans eundran, hade för alltid flytt, från den stund ngern fick ett rum i hennes hjerta. hamero4 hade förenat sina varma böner ned modrens; men höfdingen svarade blott ned osammanhängande utrop, och medan de npu talade lekte hans hand med skaftet på olken — ett svar, vältaligare och förfärligare n db härdastv vik Nu hade tystawd hvrr