Aftonbladet – 20 februari 1868, sida 2

hårdt och knuffade henne häftigt åt sidan. Jag har annat att tänka på nu! Det indianska blodet strömmade från Thamerous hjerta till hennes kind, hennes öga blixtrade, hon rätade ut sig till hela sin längd och steg åt sidan, lemnande Butler vägen fri. Catharine Montour hade sprungit upp när höfdingen gick ut, men hon stod som fastväxt vid marken, dödsblek och så upprörd att hon ej förmådde följa honom. Flon var så upptagen af sina egna känslor, att hon ej ens märkte huru hennes dotter blef behandlad. Men då Butler steg ut genom tältdörren störtade hon efter honom och grep om: hans arm så hårdt, att han måste stanna. Han vände sig om, mumlande en svordom öfver hvad han trodde vara sin hustrus efterhängsenhet; men Catharine frågade ej efter hans otålighet. Butler, sade hon, jag fruktar att här blir ett förfärligt blodbad; för Guds barmhertighets skull försök stilla höfdingens vrede! i har makt dertill — o, försumma ej tillfället! Jag tror det skulle döda oss båda om en ny skalp få s här . Hon ryckte förskräckt tillbaka, ty det länga håret från en skalp som hängde öfver ingången slog henne i ansigte och hon darrade sa, att Butler utan svårighet lösgjorde sin arm från hennes händer. Frukta ingenting, min fru, svarade han vårdslöst, ni har icke någon särskild orsak dertill. Jag skall också bege mig till fästningen.n Catharine förstod hvad han menade — Murray var ej blånd fienderna, ville han säga. Hon kunde icke svara på sådant; hon drog sig tillbaka och kastade sig halft vanmäktig pa sin säng. Det lag något rysligt i att kännpe det lingar ljuse håret svopu öfver un