Vi tro, att J. A. H. missförstått en annan insändare, då han tyckes antaga, att denne klandrat eller beklagat, att prestmännen på riksdagen icke väckt motioner i kyrkliga och skolangelägenheter samt att han skulle ansett det såsom synnerligen berömvärdt att väcka motioner. Vi föreställa oss att ifrågavarande insändare icke känner någon synnerlig åtrå efter motioner i dessa ämnen från det hållet, och att han endast velat påpeka ett faktum, som han ansett betecknande, då de som ifrigt kämpat för presteståndets särskilda representationsrätt alltid framhållit nödvändigheten att ha kunniga och intresserade målsmän för kyrkans och skolans angelägenheter. I förbigående vilja vi nämna, att vi icke dela J. Å. H:s varma beundran för hrr Landgrens och Beckmans motioner, den ena afseende inrättandet af tvångsarbetshus i de särskilda kommunerna, den andra om inskränkningar i Jandthandeln. I likhet med vederbörande utskott anse vi den förres förslag vara onödigt, då hvad som i det hänseendet kan utföras redan är genom lagstiftningen medgifvet och att hr Beckmans förslag går ut på en alls icke tillrådlig inskränkning af näringsfriheten.