Aftonbladet – 19 februari 1868, sida 2

hennes läppar helt sakta, men slötos derpa ännu hårdare samman än förut. I den stunden hade hon aflagt ett förfärligt löfte. Då ceremonien var slutad, närmade sig em kanot till stranden och Butler steg i land. Han gick förbi Catharine och Thamerotr, närmade sig drottning Esther och hviskade till henne: Den man jag talat om är i fästningen; de säga mig att han talat med er; missionären är också i närheten. Drottning Esther behöfver ej gå utom sina egna bivuakeldar, för att finna den som är upphofvet till hennes sons död. Drottningen svarade ej, men en lätt skakning af stridsyxan i hennes hand visade att hans ord icke varit utan verkan, och Butler lemnade henne genast. Ehuru detta möte: knappt upptog en minut och ehuru deras: blickar ej ens riktades åt det ställe der Ca— tharine Montour stod, anade hon att den första tråden till ett anslag mot hennes lif spanns öfver den unge höfdingens graf. Hon lade sin hand på Thamerous arm, då de ingo in i tältet, ty hon darrade så att hon nappt kunde stå upprätt, Dottern satte sig vid hennes sida, djupt sårad af sin makes likgiltighet, och väntade hans inträde med en otålighet, så mycket plågsammare, som hon ej kunde förjaga en dyster aning om att hon ej mer egde någon plats i denne hänsynslöse mans hjerta. Efter en stund samlade drottning Esther den trupp, som stod under hennes befäl, lemnade ön och begaf sig till Fort Wintermoot. Butler och Giengwatah samtalade en stund allena, och höfdingens panna mörknade derunder allt mer och mer, elden i hans öga brann allt vildare. Slutligen vände ban sig bort från Butler, gick in i sin gernåls tält och sattt sig ned der utan att stan ott och