Aftonbladet – 19 februari 1868, sida 1

dag. in otversigt at dem, som anga elementaroch folkskolan, torde ej blifva våra läsare ovälkommen. Dervid få vi tillfälle att påpeka det, som i vår tanke innehåller verkligt progressiva och på samma gång omedelbart brukbara förslag, och i samband härmed skola vi redogöra för ett märkligt uppslag i skolfrågan, som nyligen framkommit i en afhandling af professor OC. V. Linder i Nordisk tidskrift för politik, ekonomi och litteratur. I första kammaren har, anmärkningsvärdt nog, ej väckts någon motion i folkskolefrågan. Motioner angående elementarskolan äro: hr Bergstedts om beviljande åt enskilda läroverk af s. k. dimissionsrätt eller rättighet att få sina lärjungars mogenhet pröfvad af egna lärare under tillsyn af statens censorer; hr H. Wachtmeisters, att lärjunge, som läser latin, må på målsmans anhållan frikallas från läsning af grekiska; hr Beckmans om 2000 rdr årsanslag för en normalskola i Stockholm och dermed förenad pedagogisk läroanstalt för blifvande lärare; hr Säves, att lärare vid elementarläroverken må efter 30 års tjenstgöring, deraf 20 i ordinarie tjenst, samt fyllda 60 lefnadsår vara berättigad till pension. I enlighet med de åsigter, vi nyligen i en uppsats om undervisningsfrågan utvecklat, kunna vi ej annat än till riksdagens synnerliga uppmärksamhet och behjertande rekommendera härofvan först nämnda motion. Skall det blifva möjligt att låta folkskolan komma i åtnjutande af det statsunderstöd, hon behöfver, och som ofelbart en gång skall kräfva millioner i stället för hundratusenden rdr, måste man ju förr desto hellre vara betänkt att förebygga elementariäroverks-budgetens stigande. Tror man ej på den reglementerade uniformitetens välsignelser, vill man låta skolan andas frihetens luft, önskar man en helsosam täflan, då omfatte man äfven med välvilja de enskilda elementarläroverken såsom en kraftigt hjelpande hand, Med verklig tillfredsställelse ha vi erfarit, att första kammarens tillfälliga utskott n:r 2 förordat hr Bergstedts motion. Hr Wachtmeisters förslag innefattar, som bekant, ett gammalt, af riksdagen redan 1863 framburet önskningsmål. Skenbart beviljadt af K. M:t, har det måst förnyas, emedan bifallet gafs blott med en högst ändamålsvidrig inskränkning, i det att dispens från grekiska språkets läsning gjordes beroende af en förödmjukelse för lärjungen, hvartill dennes målsman naturligtvis endast ogerna besluter sig. För motionen talar den tvingande nödvändigheten att afvärja en öfveransträngning, lika mycket själens som kroppens, hvilken blifvit den oundvikliga följden af elementarundervisningens utveckling på senare tider. Till det gamlå skolsystemets ämnen har man fogat nya, utan inskräkning af de förra; och i samma mån som, hela skolan igenom, det systew införts, h t förr tillhörde blott gymnasium, att hvarje har sitt särskilda ämne att sköta, i stället för alla ämnen i en klass, ha a en inom hvarje disciplin stegrats och ungen jägtats af lärare, som anse hvar sitt ämne för det vigtigaste. Till denna fråga återkomma vi längre fram af annan anledning. Hr Säves förslag åberopar, hvad komiten för läroverksstadgans granskning yttrat, att skollärarens arbete är af den natur att göra honom till skolans tjenst olämplig vid en mycket tidigare tidpunkt, än den nu för pensionsrätt stadgade, som är 65 års ålder och 40 års tjenstgöring. Det ligger i sakens natur, säger motionären, att läraren, för att väl fylla sitt kall, måste ega själens fulla spänstighet och friskhet. Med tröttadt sinne och domnande kraft kan j en liflig ungdom, bland hvilken i följd af förmögenheternas olikhet hvarje individ bör följas med oaflåtlig uppmärksamhet, eggas och uppmuntras till framatskridande. I mån af förslappning hos den, från hvilken lärjungarnes lifvande till arbete bör utgå, förminskas naturligen håg och verksamhet hos lärjungen. — Riktigheten af denna åsigt torde ej kunna bestridas. Utan kännedom om beloppet af det anslag, som för ändamålet behöfde ställas till K. M:ts förfogande, våga vi ej yttra oss om möjligheten att under nuvarande omständigheter vidtaga en åtoärd, som dock synes oss högst önskvärd. . Hvad hr Beckmans motion vidkommier, tillåter oss ej utrymmet att i detta sammanhang yttra oss derom. Gå vi nu tillde i andra kammaren väck förslag rörande elementarläroverken, träffa vi först em grupp hvarom vi, med hänvisning till hvad vi förut utförligt utvecklat, ej kunna undertrycka den åsigten, att de för . närvarande samtliga böra afslås. Det är motionerna om åtta pedagogiers och ofullständiga elementarläroverks utvidgning, nemligen: Borgholms och Engelholms tvåklassiga pedagogiers höjande till 3-klassiga och fal köpings 1-klassiga dito till 2-klassigt elementarläroverk; Oscarshamns och Sköfdes 3-klassiga elementarläroverks utvidgning tili ö-klassiga; vidare Ystads och Carlshamns 5-klassiga samt Luleå på reallinien fullstänliga elementarläroverk, alla till på. båda inierna fullständiga. Vi neka ej, att åtilliga af förslagen stödja sig på skäl, som. 0 af uppmärksamhet förtjenta. Ty de lemna just de mest slående bevis för hvad ri tillförene framhållit, nemligen den plan: löshet — det af behörig hänsyn till folka mäned, afstånd, kommunikationer och eko nomiskt välstånd oberoende får gå-system — som rådt vid upprättande eller utvidganle af läroverk. Men detta fel hjelpes ej senom tillfälliga rättelser af en och annan brist här och der; med utvidgning på ett håll måste följa indragning på ett annat, och för alit detta behöfves en plan, som ännu cke finnes. Vi hade hoppats, att någon notionär skulle påkalla riksdagens uppmärksamhet för denna sida af läroverksfrågan, nen beklagligtvis har så ej skett. Imellerid torde väl en tydligt visad obenägenhet utt vidare, på samma planlösa sätt som hitills, gå anslagsanspråken till mötes, förmå eklesiastikdepartementet att taga denna sak öfvervägande. Af öfriga motioner förbigå vi dels ett par — Om befrielse för Piteå stad att aflöna en f lärarne vid dervarande skola samt om 1yresersättning åt rektor vid Ijo läroverk — hvilka ej ha med vårt egentliga ämne att ss ha TT ffa hu Dasalamana