Aftonbladet – 18 februari 1868, sida 2

var hvarken mer eller mindre än en samlingsplats för alla torier som. flytt eller utvandrat från Newyork, ty dalens egentliga innebyggare voro orubbliga fosterlandsvänner, nästan alla och en hvar: Dessa män gingo till verket med skyndsamhet och kraft. Blockhus, som redan voro uppbyggda, sattes i stånd, palissader uppfördes, nya fästen byggdes, till dess flodens stränder, ofvan och nedanför Fort Wintermoot, voro så väl som möjligen lät sig göra, befästade mot den gemensamma fienden. Men dessa krigiska arbeten utfördes i sammanhang med de vanliga landtmannagöromålen. Medan fästningar byggdes, såddes också säd, och i början af Juli 1778 stod hvarje från ödemarken vunnen åker rik af mognande skörd. Tivarje landtman höll sig under sitt arbete, beredd til! krigstjenst, beredd att lägga bort sin yxa eller lie, vid ljudet af ett horn eller ett snäckskal, om faror hotade hans granne, fatta musköten och offra sitt lif till e öfrigas försvar. På den tiden medförde hvarje arbetare regelbundet sitt gevär till ngen eller åkern, så snart han gick till sitt arbete. Qvmnorna i Wyoming reste sig också och beredde sig modigt att försvara sin egen härd och de barn som trängde sig omkring dem, då deras fader hade fallit på sin egen tröskel. De arbetade likasom männerna; den öfverhängande faran skärpte deras uppfinningsförmåga och qvinnor, hvilkas kunskaper i kemi icke sträckt sig utöfver ostberedningen, lärde sig sjelfva att tillverka salpeter och krut. 1j heller stannade de vid, Medan de unga männen togos bort för att tjena i kongressens arme och de gamla lemnades qvar för att bruka jorden vch försvara den, begäfvo sip sjukliga qvinnor och