DANMARK. Alla de liberala Kjöbenhavnstidningarne uttala det bestämdaste fördömande såväl öfver de sex biskoparnes skrift till riksdagen som. den agitation de satt i gång emot kultusministern och regeringen. Man fäster sig härvid ej så mycket vid saken sjelf som förslaget rör, som icke mera vid den alldelesfalska ställning dessa kyrkans högsta funktionärer intagit till styrelsen. Så yttrar Fedrelandet i en längre artikel för förl. fredag: — — Denna agitation vittnar om en brist på högsinthet mot annorlunda tänkande som man mera är van att finna i den katolska än i den protestantiska kyrkan. Man vet att det blott är en minoritet inom kyrkan som önskar en utvidgad frihet, man vet att frågan härom är den stora intresselösa hopen alldeles likgiltig och dock försmår man ej dess bistånd till ett försök att undertrycka minoritetens mening, man söker upphetsa den genom feta uttryck. och feta typer, hvilka isynnerhet taga sig pompöst ut när de uttalas i prestkaftaner. Slutligen är det märkligt att se Sjellands biskop, den danska kyrkans primas, utträda ur den upphöjda ro hvari han aldrig låtit störa sig af de stora olyckor som drabbat fäderneslandet för att i egen person leda en agitation. Sedan tidningen derefter fästat uppmärksamhet på den ställning biskop Martensen intager till konungen såsom hans skriftefader och den misstanke han kastar på konungen att vilja skilja sig från sina ministrar, som gjort denna fråga till sitt gemensamma program, fortsätter hon: Vi hysa intet tvifvel om att misstanken är ogrundad; men är det välbetänkt att konungens skriftfader utsätter H. M:t för en så förnärmande förmodan? Dock, vi medge att af politisk eftertanke kan man ej vänta eller begära mycket af dr Martensen. Den man som en gang under åren mellan 1855 och 1863 var obetänksam nog att på en resa i Slesvig högt och ljudeligt gifva schlesWwig-holsteinarnes klagan öfver språkreskriptets utförande i mellersta Slesvig medhåll, han kan ej heller draga i betänkande att uppröra himmel och jord för att störta en minister, hvilken på ett hedrande sätt sökt befrämja vår inre utveckling och visat sig pålitlig gent emot vår farliga granne, för att kasta oss i armarne — på hvem? Ja, det vet vår herre nog, men Dans tjenare Hans Martensen vet det icke. Den svåra stormen den 6 Febr. har äfven på Skagen anställt stora förödelser. Nordsjön gick högt upp på sandbackarne, af hvilka den bortskar och bortförde stora stycken. Ett på stranden stående packhus blef alldeles bortsköljdt. De åtta familjer som bo närmast hafvet våga ej bo der en vinter till, då hafvet oupphörligt bortskär stora stycken af landet, utan skola till sommaren flytta sina hus. Med den nyss från Island anlända postångbåten har man erhållit underrättelse, att öns förre biskop Helgi Gudmundarson Thordersen den 4 sistl. December aflidit vid 73 års alder. Han åtnjöt anseende som en utmärkt predikant och hade som deputerad deltagit i alla Althingets möten från 1845 till, 1865. Angfartyget Smyrna, som gått emellan Kjöbenhavn och Hull, har totalt förolyckats i Nordsjön. Spillror af fartyget ha drifvit i land vid Skagen. Fyens Stiftstidende, som i en korrespondens berättat att biskop Monrad ej funnit sina förväntningar i Nya Zeeland uppfyllda och ämnade snart återvända till hemlandet, har från Monrads måg, professor Frederiksen, mottagit en skrifvelse, hvari han förklarar uppgiften, att Monrad hålles qvar på Nya Zeeland af åtagna förpligtelser, alldeles oriktig, äfvensom att han ej meddelat någon att hans förväntningar blifvit svikna. I slu tet af skrifvelsen heter det: Helt visst hoppas jag att Monrad skall återvända; då han reste var det hans afsigt att endast blifva borta i fem år. Ett folkmöte hölls den 8 dennes i Möbergs skola i närheten af Lemvig. Kateketen Lund talade dervid om nationalitet och kristendom, skolläraren Jespersen om Starkottermyten och läraren Kornerup om Polen och tog sig deraf anledning att framhålla nödvändigheten af att beslägtade stammar slöto sig tillsammans. I samma anda talade ännu ett par andra folkskollärare. Dylika möten, hvarigenom den nationella andan hålles vaken och lifvas, ha på senare tiden blifvit mycket allmänna, och synas omfattas med stort intresse af allmogen. Talare äro vanligen, som här, folkskolans och bondhögskolans lärare och lokalen för mötet en skola. Enligt Dansk Folketidende har ett antal af prester så väl i Kjöbenhavn som i andra delar af landet utfärdat en adress till landets prester hvari de uppmana dem att söka få opinionsyttringen mot frimenighedsloven bragta till stånd inom deras församlingar. Ett formulär till adress bifogas uppmaningen, som är undertecknad af pastorerne Rothe och Fogh och flera andra af hufvudstadens pastorer samt fem kyrkoherdar på landet. På Folketeatret skulle i går för första gången uppföras en ny vådevill af Erik Bögh, kallad Geniet från Odsherreda.