Aftonbladet – 17 februari 1868, sida 2

cd LAVIIRATIVUTI då SUVILPEIDDUTRUTT VEBVT sin början. SECRET OeseNN Dagligt Allehanda kunde naturligtvis icke finna angenämt att för sina läsare framlägga de vederläggningar i siffror af dess idkeliga predikan om näringarnes ruin genom den friare tullagstiftningen, hvilka tid efter arnan blifvit framlagda i Posttidningen och sedan återgifna i de flesta andra tidningar. Dagl. Allehanda undanhöll dem derföre sin publik och låtsade länge ingenting om deras tillvaro; men då dessa sammanställningar af siffror slutligen afslötos med en uppgift på tillväxten i samtliga fabrikers tillverkningsvärde vid början och slutet af den period, som jemförelserna omfattade, och med ett citat ur den store svenske statsekonomen Carl Rydqvists bekanta arbete, som genom ifråagarande siffror blifvit så grundligen vederlagdt, kunde Allehanda icke längre bibehålla tystnaden, utan yttrade några hånfulla ord om en hisklig mängd uppsatser eller nakna sifferuppställningar, som Posttidningen meddelat och Aftonbladet sedan pligtskyldigast aftryckt.. Allehanda lofvade att med det sta upptaga Posttidningsresultaterna till närmare belysning, men gjorde på samma gång ett litet försök att förringa deras värde, genom den naiva anmärkningen, att af de framlagda bevisen för den svenska industriens utveckling borde följa, att våra fabriksidkare sedan 1857 i det närmaste måste hafva fördubblat sin förmögenhet och nuförtiden allmänneligen befinna sig i de mest lysande ekonomiska omständigheter,. Detta yttrande har troligen undfallit Dagligt Allehanda4 ett mycket obevakadt ögonblick; ty, så vidt vi kunna erinra oss, har tidningen aldrig tillförene, sedan den gjorde sig till protektionisternas sakförare, så oförtäckt vidgått, att det är fabriksidkarnes förmögenhet, som den anser böra utgöra det mål, som statsmakterna skola hafva i sigte vid ordnandet af vår tulloch handelslagstiftning. Om fosterlandsvännen gläder sig åt att det kan med siffror visas, att under det system i tullagstiftningen, som egennytta och kortsynthet förutspått skulle blifva de svenska näringarnes undergång, i stället tillverkningsvärdet vid fabrikerna nära på fördubblats inom förloppet af tio år, och detta till trots för ytterst ogynnsamma konjunkturer; om häri spåras ett ovedersägligt bevis på, att många industrigrenar raskt utvecklat sig och att en mängd armar måste ha funnit sysselsättning i industriens tjenst, så kan Dagligt Allehanda icke dela denna glädje derföre, att det möjligen icke kan visas, att fabriksidkarnes förmögenhet vuxit i samma proportion som fabrikernas verksamhet. Vi beklaga djupt denna krassa egennytta, som vill skattlägga hela folket för att bereda förmögenhet åt några få, och icke frågar efter om det system, genom hvilket detta resultat skall vinnas, håller näringarne i ständig förtvining; men vi äro emellertid Dagligt Allehanda tack skyldige, för det tidningen en gång oförstäldt visat hvad hon och hennes principaler verkligen föra i skölden. Dagligt Allehandas utgjutelse har också ganska riktigt ådragit sig rätt mycken uppmärksamhet och redan börjat kommenteras af den frisinnade landsortspressen. Sålunda uttalar i detta ämne Jönköpingsbladet följande riktiga anmärkningar: Det protektionistiska Dagligt Allehanda ämnar nu komma med lök på laxen till de framlagda skildringarne af frihandelns resultater, dem det hoppas förringa genom en närmare analys af de anförda siffrorna. Det må tidningen försöka, och det skall bli roligt att se huru den tar sig ut härmed. Början är dock mindre lycklig, då tidningen uti en förutskickad inledning påbördar frihandelns anhängare den slutsats, att eftersom fabrikstillverkningen i allmänhet fördubblats sedan fribandelssystemets införande, så ha väl ock fabrikanterna fördubblat sin förmögenhet. Detta är dock alls icke sagdt: dels är det troligen flere om den större tillverkningen än om den mindre, dels är det sannolikt, att vinstprocenten blifvit mindre i man som tillverkningarnes pris måst nedittas i jemnbredd med tullnedsättningarne, samt att mangen fabrikant just derföre bade behöft och kunnat utvidga tillverkningen för att få lika stor nettobehållning som förr. Men här är ju icke fraga om i hvad grad tabrikanterna anktat att de förtje at, synes af tillvekningarnes oafbrutn ; utan det är fraga om, dels att en fatt be tillverkr i ta borde H g icke för att ett s 2 ntum förnödenhetsartiklar vlilvit ti kade inom landet, hvarigenom ökade förvärfskällor uppstatt samt landet i och för denna tillökning i eget arbete befriat sig från skattskyldighet till utländninsen, såsom det på protektionistiskt sprak heter.