Aftonbladet – 15 februari 1868, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Lagstiftande kåren har med 190 röster not 45 afslagit ett amendement om inskränkning från 3 år till 3 månader af preskripionstiden för åtal af pressförbrytelser. Lagstiftande kårens hela plenum den 8 d:s ;gnades åt diskussion öfver frågan, om van: iga domstolar eller jury skola afdöma pressmål. Justitieministern Baroche framkastade för andra gången mot Thiers den beskyllningen, att han sjelf år 1835 vid behandlingen af Septemberlagarne på det skarpaste uppträdde emot juryinstitutionen i pressmål, hvaremot den sålunda angripne protesterade. Det väckte vidare justitieministerns harm att fortfarande få höra, att derföre att man bär en domares rock, måste man vara såld åt regeringen och alltid bestraffa hvad som icke ir henne angenämt. Till bevis på motsatsen framställde han en statistisk öfversigt öfver domarne i pressmål från 1852 till 1867, af hvilken det visade sig, att antalet af fällande och friande domar var nästan lika. — Pelletan belyste denna statistiska öfversigt, hvilken, såsom så ofta är händelsen i statistiken, gifver alldeles mötsatta resultater, alltefter som man betraktar henne. Ministern hade väl meddelat en lista på friande domar, men han hade icke inskränkt sig till de politiska pressrättegångarne, utan tillika upptagit pressåtalen för sedlighetens sårande 0. 8. Vv. För politiska förbrytelser af pressen voro inga friande domar talaren bekanta; från 1852 till 1866 hade man haft 12 rättegångar för uppvigling till hat mot regeringen samt 12 fällande domar, 9 rättegångar för medborgares uppretande mot hvarandra och ) fällande domar, 5 rättegångar för förolämpning mot kejsaren och ingrepp i den konstitutionella rätten, och 5 fällande domar, 13 för falska underrättelser och 13 fällande domar samt slutligen 2 för förbjudna referater och 2 fällande domar. — Picard försvarade juryinrättningen i pressmål. Afven han påstod, att det icke var möjligt att efter år 1852 citera en enda frikännande dom i politiska rättegångsmål. — Inrikesministern Pi nard stod fast vid sitt påstående, att jurydomstolen i den form, hvarom nu är fråga, icke är en gammal historisk inrättning, utan en nyhet af revolutionen, samt inlät sig ien historisk framställning af rättegångssättet i ressmål. — Jules Favre besvarade ministerns historiska argumentation. : Han uttalade den ötvertygelsen, att Juliregeringen icke föll, derföre att hon tolererade jurydomstolens jurisdiktion, utan att hon endast hade sin förblindelse och envishet inför den allmänna meningen att tacka för sitt fall. Vid detta tillfälle lät talaren undfalla sig yttrandet, att kejsarriket börjat med att eskamotera (genom taskspelarekonster oförmärkt borttaga) alla friheter, hvilket ådrog honom en tillrättavisning af presidenten; han förklarade derefter, att han återtog dessa ord, d. v. s. den form, hvari han framställt ett i historien för öfrigt obestridligt faktum. — Slutligen blef amendementet förkastadt med 199 röster. mot 35, en icke alldeles obetydande minoritet; venstern sag sig icke alldeles isolerad, utan understöddes af flera medlemmar af tredie på Inisehe Zeitung i avl act Pi