Grofva gjutjernskanoner. För flere af våra läsare torde det vara: minne, huru man hos oss sökt bearbeta allmänna opinionen till förmån för smidda kanoner, som mäste köpas af utlänningen, oct emot grofva gjutjernskanoner, hvilka vi sjelfva kunna tillverka af den yppersta beskaffenhet I de mörkaste färger framhöllos de amerikanska 15-tums gjutjernskanonerna såsom vädliga, ur stånd att uthärda nog stor laddning för att gifva projektilen mer än högst 1250 fots urhastighet m. m., och man prisade den norska regeringens efterföljansvärda klokhet att för en oerhörd kostnad fran England förskrifva smidda kanoner till fästningsoch sjö-artilleriet. Såsom stöd härför åberopades både hemmaväfda och utländ vilseledande teoretiska beräkningar, hvil slutligen, om de ej af faktiska rön blifvit vederlagda, skulle kunna haft till följd att vi till utlandet kontribuerat stora penningsummor, att en af vårt lands yppersta industrigrenar, våra kanongjuterier, nödgats duka under, samt att vi sannolikt erhållit sämre kanoner än dem vi sjelfva kunna tillverka. Erfarenheten har nu visat, att ombord å engelskt fartyg, under fredlig målskjutning, engelsk smidd kanon af grof kaliber och af sir William Armstrongs tillverkning, sprungit; då deremot icke någon amerikansk 1l5-tums kanon hitirtills blifvit sprängd, ehuru begagnad under ett flerårigt krig och sedermera försökt medelst de hårdaste profskjutningar. Den officiella årsrapport, som chefen för det amerikanska artilleri-departementet vid slutet af förra året aflemnade till amerikanska presidenten, är härvidlag af stort intresse. Vi hafva ej utrymme för hela rapporten, men återgifva följande utdrag: