Aftonbladet – 14 februari 1868, sida 2

sade missionären; han skall knappast vilja neka en hustru att se sin man. Ni skrifver! utropade Thamerou och kysste båda hans händer. De skola hafva medlidande med mig och låta mig höra hans röst. Men de skola ej låta dig stanna qvar hos honom, mitt barn. Jag skall åtminstone få vara i närheten af hans fängelse — jag skall sälja mig till trälinna — jag skall göra allt om jag blott får vara honom nära. Missionären satte sig ned på marken, framtog ur rockfickan ett litet schatull med skrifmaterialier, som han alltid förde med sig, skref i mänljuset några rader och lemnade dem åt Thamerou. Läs detta, sade han; det är allt hvad jag kan göra. Det är nog, nog! Välsignelse öfver er! utbrast Thamerot, tog åter hans hand och förde den till sina läppar. Missionären drog den sakta bort och steg upp. Och när reser du, Thamerot ? sade Mary. Innan aftonstjernan speglar sig i vattnen, skall Thamerou vara längt bortan, svarade hon. Kom först hem med mig, ät och hvila dig något, bad Mary och tog kennes hand. Thamerou behöfver hvarken mat eller hvila, svarade hon, lade handen på hjertat och skakade sorgset på hufvudet. Men gå icke i afton ändå, sade Mary; blif hos mig!, Den bleka flickan är mycket god och Thamerou älskar henne, men hon måste gå; några af hennes faders krigare vänta henne nära det fordna lägerstället och de skola visa henne vägen.n Men du får ej resa till Albany i denna drägts, sade missionären. — Shawnierna äro fiender till det folk du söker; det skulle vara farligt att gå genom deras stad i dessa kläder. Mary, se etter om ej nagon af din systers klädningar skulle passa henne. Tag henne med dig dit upp och rusta ut henne för deana 10800)