ve VU: LNOUTE UVEUVETY. SIEOTRENROISARKETETEYNENEAE ?Newyorks Juvenile Asylum.? I sina reseskildringar från Amerika meddelar Handelstidningens korrespondent M.R. öljande om ett barnhem i Newyork: Hvad I gören den minsta af mina bröder, det gören I ock mig, — dessa ord innehålla grundtanken för den stiftelse, i hvilken jag nu vill införa läsaren. Det är tyvärr obestridligt, att bredvid de stora och ljusa sidor lifvet i Newyork erbjuder gifvas andra, som vittna om en samhällssjukdom, hvilken till en kräftböld näres och underhålles genom en mängd tillströmmande nya elementer, som från Europa årligen tillföras staden och hvilka ej alla kunna blifva delaktiga af det kunskapernas goda utsäde, som genom Amerikas skolväsen och samfundsinrättningar i allmänhet så ymnigt utströs. Här likasom öfverallt, är jordmånen icke lika emottaglig; här, likasom öfverallt blandar sig ogräs i hvetet. Att förekomma det onda så mycket som möjligt är den uppgift Juvenile Asylum förelagt sig, och skola vi här se, huru man går till väga i sträfvandet mot detta mål. Vi inträda i en stor och vacker byggnad: vid High Bridge och stanna en stund uti emottagningsrummet, lemnande våra kort till dörrvakten. Efter en kort väntan infinner sig asylens föreståndare, en välvillig och hjertlig man, som genast erbjuder sig att ledsaga oss. Inrättningen förtjenar att ses; det sätt, hvarpå den är ordnad, är värdt att studeras, ty — en sådan stiftelse som denna behöfves, sorgligt nog, inom, snart sagdt, hvarje af våra kommuner. Först införas vi uti badsalen, som upptages af en stor bassin, i hvilken såväl kalla som varma bad erhållas. Hit föras alla inrättningens skyddslingar, då de först anlända. — I sofsalarne, som vi dernäst besöka, ör allt ordnadt med den största snygghet. Sängarne, 12 till 16 i hvarje sal, äro af jern; bäddarne bestå af goda madrasser, tjocka yllefiltar och snöhvita lakan. — Samma renlighet, sammma hvarje till minsta enskilthet utsträckta omtanke, samma ändamålsenlighet utmärker sjukhusets salar. Härifrån föras vi genom kök, källare och andra ekonomiska, afdelvingar, :!och öfverallt spåras samma ordningssinne. Slutligen förflytta vi oss till ett af skolrummen, der undervisningen är i full gång, då vi inträda. Vi presenteras för ejrarinnorna och barnen; dessa fortsätta en stund med det undervisningsämne, som pågick, hvarefter åsnglektionen börjar. Sången var visserligen icke utmärkt vacker — de flesta lärjungarne voro ju minderåriga — men anmärkas bör, att här, som öfverallt, der jag haft tillfälle att öfvervara sångundervisningen, lärarne förklarade detta ämne vara ett af dem, som utöfvat största inflytande på barnasinnet till vinnande af känslornas förädling. Låtom oss nu betrakta dessa barn, som en räddande hand ryckt undan det förderf, hvilket genom försumliga, lastbara eller brottsliga föräldrar skulle väntat dem, för att i denna välsignelserika anstalt uppfostra dem till goda menniskor och nyttiga medborgare. Undervisningen och den vänliga behandlingen hafva redan burit synbara frukter. Hvilka förnöjda anleten, hvilka frimodiga blickar! Barnens klädedrägt är enkel, men väl vårdad. Efter lektionstimmans slut få de alla sin frihet, och de njuta den, men utan buller eller oljud. En utpräglad ordningsanda håller allt inom tillbörliga gränser. Innan de blifvit öfverlemnade till asylen, hafva flera af dessa barn genomgått de första förbrytarestadierna, ja en och annan redan fått en förak af fängelselifvet. Andra åter, som af usla föräldrar tvungits till ett kringstrykande lif, hafva upptagits från gatorna. Andra åter hafva, till följd af deras okynne och sjelfsvåld, blifvit af sina fattiga föräldrar, som ej haft tillfälle .att öfvervaka dem, försända till inrättningen för att erhålla uppfostran. Det är genom faderligt allvar och moderlig omvårdnad, det förra representeradt af lärarne, den senare af lärarinnorna, samt genom kunskapers meddelande och verksamhetshågens väckande som man söker läka det onda, hvaraf de unga lidit eller lida. Barnen få ej lemna asylen förrän man, så godt detta sig göra låter, öfvertygat sig, att vistelsen derstädes haft sin åsyftade verkan. Naturligtvis inträffar, det oaktadt, icke så sällan, att de tillbakatryckta onda anlagen, eggade af lifvets frestelser, åter framträda och störta den unge i det förderf, ur hvilket man velat rädda honom. Men ännu oftare visar sig, att den uppfostran han i asylen erhållit burit god frukt för hela lifvet. Under året 1866 har asylen upptagit omkring 1200 barn. Lästiden är dagligen 3 timmar föroch efteriddag, med undantag af onsdagar och lördagar samt sönoch högtidsdagar. Emellan lektionerna äro fristunder, då lekar och ,kroppsrörelser ega rum. En half timme hvarje mor-on och afton är egnad åt bönen. Två gånger i vec.an hållas föreläsningar öfver ämnen hemtade ur praktiska lifvet. Om söndagarne öfvas gymnastik, deklamation och sång — öfningar, som, enligt lärarnes försäkringar, väsentligen bidraga till helsa, ordning och munterhet. Om somrarne föras eleverna emellanåt ut i det fria och få under lärarnes handledning undervisning i botanik och mineralogi. Flera slags arbeten inom asylen förrättas af gossarne. De hålla skoloch badrum, gårdar och källare i ordning, samt sköta trädgården. Flickorna sköta de husliga göromålen och utföra all sömnad, som behöfves inom asylen. För disciplinens vidmakthållande nyttjas inga belöningar, utmärkelseeller strafftecken och dylikt, ytan rent moraliska medel, Asylen emottager sina skyddslingar utan afscende på nationalitet eller budfärg. Från 1853 till 1866 hafva 12,020 barn erhållit inträde. Af dessa voro 8576 födda i staden, 3208 tillhörde främmande nationer; i 256 fall voro födelseort och nationalitet okända. Sverge, Norge och Danmark hafva under nämnda tidrymd med ondast 11 barn bidragit till denne siffra.