Aftonbladet – 13 februari 1868, sida 2

Jag har hört talas om detta, sade presten; han blef gripen för nära ett är sedan och insatt i fängelse såsom spion. Spion! upprepade Thamerod; han tjenar sin konung; de, som fängslat honom, äro usla rebeller. Men må de taga sig tillvara — det är Giengwatahs son de gripit; drottning Esthers barn bruka aldrig förlåta eller förgäta en skymf. Hennes ansigte mörknade af vrede och skulle verkligen varit hemskt att se, om ej kärleken till hennes make mildrat det hårda uttrycket deri. Blygs, Thameroå! utropade missionären. Du måste veta att hämden är syndig; din mor har lärt dig att sådana tankar göra den store anden vred. Förlåt mig, ack förlåt Thamerod! ropade hon, kastade sig för han fötter och omfattade bedjande hans knän. Han sökte lösgöra sig, som om hennes vidrörande varit honom obehagligt, men hon höll honom qvar. Thamerod är sa olycklig,, sade hon; ack, g henne nagot tröstande ord: en god profet kan skänka tröst åt alla, säger Catharine Montour; 0, haf medlidande med hennes dotter! Missionären upplyfte henne mildt och höll för första gången hennes hand i sin, men den darrade dervid. Marys ögon stodo fulla af tarar, då hon böjde sig öfver den sörjande väninnan, och missionären lade Thamerous hufvud mot Marys skuldra och sade: Ja, trösta henno, du, mitt barn: det är inte mer; än rätt.n Thamerod låg orörlig och med slutna ögon, men tärarne rullade öfver hennes kinder; slutligen upplytte hon dock hufvudet, torkade sina ögon med de långa härflätorna och försökte med mera sammanhang berätta sin historia. (Forts.)