Aftonbladet – 12 februari 1868, sida 2

— Stora teatern gaf i går ett dramatiskt lyriskt spektakel, dervid först uppfördes Carit Etlars (Brosdölls) lilla underhållande skådespel I solnedgången, hvilket stycke nu legat nere omkring fem år. Utan tvifvel har det varit oförtjent af denna långa hvila, helst hr Dahlqvist i brodren Alsings parti eger en af sina bättre roller. Aftonens hufvudnyhet var emellertid operetten Sylvia (La colombe), Gounods näst sista skapelse, visserligen i intet hänseende täflande med Faust, men likväl genom en fantasirik och melodiös musik vittnande om den ännu oförsvagade alstringskraften hos sin mästare. Den unga debutanten, fröken Wideberg, som innehade titelrollen, rättfärdigade i flera hänseenden de stora förhoppningar den musikälskande allmänheten gjort sig om henne. Hennes sång röjde trägna och med omsorg skötta studier, intonationen var ren, fraseringen behaglig och korrekt, och hennes röst, af synnerligt omfång och klang, egde särdeles i det lägre registret toner af en ovanligt mjuk och sympatetisk timbre. — Vi återkomma med första till en härmare granskning af båda dessa, hvar i sitt slag, intressanta företeelser.